Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan och födde sig med renskrifning, hvarjemte han författade
namnsdags- och begrafningsversar samt deviser att sätta i
minnes-böcker.
Nu var han uppklädd och såg i högsta måtto sjelfbelåten ut.
«Det är en fägnad», återtog kamrern med en sorts
beskyddaremin, «att se huru ett stadens ^barn inom litteraturen tagit sig
ett rum — med tiden blir troligen herr konglig sekreteraren en
af de aderton. Akademien skulle vara både blind och döf, om
den icke bördade till sig en så — verkligen celeber celebritet som
konglig sekreteraren Pfefferkorn.»
»Mycket smickrande», sade jag, »mycket smickrande.»
«Som herr Pfefferkorn kanske vet», återtog kamrern och satte
händerna i byxfickorna, »så har jag i fordna dagar då och då roat
mig med att tjena sånggudinnorna och offra en och annan blomma
på deras altare.»
»Jaha.»
»Jag har dock aldrig velat uppträda i det allmänna, ty det
saknades mig mod dertill — och i Skråköping kan ingenting ske
anonymt; emellertid njuter jag oändligt af att läsa goda
stycken, och, i sanning, herr konglig sekreterarns skrifter intaga den
förnämsta platsen i mitt bibliotek.»
Jag höll på att falla till stoft, då han sade: «mitt bibliotek»
— det var något, som han aldrig haft; men mamsell Rachel
inföll: »Ack ja, den> som hade ett så dyrbart bibliotek som kamrer
Hoppenroths!»
»Åh, endast vittra stycken och romaner», återtog kamrern;
»men ganska fullständigt. Jag gör mig en heder af att ha våra
skalder fullständiga ända från Stjernhjelms Herhules till närvarande
tid, Jullen på Verldshafvet af vår Beckman. — Men herr
konglig sekretern har ej gjort bekantskap med ännu en notabilitet,
som staden för närvarande eger inom sina murar.»
»Ack ja», inföll mamsell Rachel, «den herrlige Attanskoj, den
olycklige polske ädlingen, som flytt från sitt land och funnit en
fristad här!»
»Attanskoj?» frågade jag.
»Ja», tillade kamrern förnöjdt, fingrande på sin urkedja,
»monsieur Charl Attanskoj, som fordom i polska arméen innehade
graden af tamburmajor hos Chlopichi. Har ni ej hört hans namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
