Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Attanskoj anmärkte att det andliga jaget ej begrep
titlar, utan så att säga hade druckit brorskål med hela verlden.
»Sofver du?» frågade kamrern åter.
«Ja, men jag drömmer.»
«Hm, mån’ tro hon är klärvojant?» frågade kamrern sin vän
Attanskoj.
»Det ser så ut — högst intressant — fråga henne.»
»Är du klärvojant?»
«Ja.»
«Hvad ser du?»
»Honom.»
»Hvilken honom?»
«Ack! honom, som är min enda tanke.»
»Hvem är den lycklige?»
«0!»
«Min Gud!» suckade direktörskan, «hon röjer sig visst. —
Rachel! Racbel!»
«Hm, direktörskan kan inte väcka henne», inföll herr Attanskoj.
«Tala mera, ädla själ!» bad kamrern.
Rachel fortfor: «han lefver i drömmen inför mitt andliga öga;
men han skall ej fatta mig förr än på andra sidan om — om .. .»
»Hvad om?»
»Om det gröna huset.»
»Hi hi, der ha vi ägget — kan han ej förstå dig i detta
lifvet?»
«Nej — ack nej! han kan ajdrig här fatta mig — jag kan
knappt fatta mig sjelf — men nu vill jag inte sofva längre —
min mor är bekymrad.»
»Jaså.»
Kamrern gjorde nu väckande manipulationer och mamsell
Rachel vaknade med ett ljuft, svärmiskt småleende i sina
gråspräck-liga ögon.
»Ack! jag har varit så lycklig», sade hon, »jag känner mig
styrkt — mamma, älskade mamma! tacka Gud — din dotter är
frisk. Ja, mamma, tacka Gud och hans utvalda redskap, kamrer
Hoppenroth!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
