Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kamrern var glädjen sjelf — bjöd på thé med sockerbröd
och pepparkakor, vid hvilket tillfälle han sjelf bjöd Eachel korgen,
sägande: «ni, som är van att taga hjertan, tag ett till», hvilket
belönades med en talande blick.
Slut-scenen«
Allt var på god väg. Kamrern kunde ej sofva påföljande
natt. Det var klart att mamsell Eachel var kär i honom sjelf,
och att något sådant hände en man om femtiåtta års ålder var
icke allenast smickrande utan äfvenledes sällsynt; men historien
kom ut och kamrern hade vänner, som tyckte bäst om att ha
honom bland ungkarlarne. Påföljande morgon besöktes han af
några sina ungkarlsvänner, glada gossar allihop, riktiga rummelkultar,
som gerna åto goda frukostar hos bror Hoppenroth och reguliert
hvarje qväll drucko om på Hötel Bohemiéme hos fru Klarman.
«Nå, det var en förbannadt kuriös historia», yttrade vice
hä-radshöfdingen Eumraelberger, en pussig herre med finnar på
näsan. «God morgon likväl förut, bror Hoppenroth — men hur fan
bär du dig åt?»
«Jag?»
«Hoppenroth ser ut som en pensionsmamsell», tillade
bokhållaren Fyrkling, en mera fet person med slappa ögonlock. «Jo,
det är en vacker historia — men hör på, Hoppenroth 1 om
skalkar vilja locka dig, så följ icke, står det i katekesen — ha ha ha,
du är väl inte förbannad och gifter dig?»
«Jag? — nej — hm — hvem har sagt det?»
«Hela staden, hela staden säger att kamrer Hoppenroth skall
ingå ett kristligt äkta förbund med dygdädla mamsell Eachel
Pre-jare. Du är en liten rar och glad ungkarl — en riktig lustig
kurre — fy fan, och med det der långa skåpet. På baletten i
förrgårs lär det blifvit börjadt — mamsellen satt på Balkmans
hatt, så att den blef platt som en pannkaka — i går lär du
magnetiserat henne och hon blifvit genomskinlig, så att du såg
hvad hon tänkte med maggropen. Och så friade det långa åbäket
sjelf — är allt det der sannt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
