- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
150

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter dessa undersökningar och betraktelser började jag få
reda på saken. Mina skator flyga nämligen omkring i staden och
se in i familjerna. Der de nä9visa djuren få se att menniskornas
äktenskap äro uslare, kärlekslösare och trolösare än deras, skratta
de af hjertans grund. Det är derföre de skratta nästan beständigt.

Fastän jag sjelf är ogift ännu och kanske ända in i min
sed-naste ålderdom förblifver «ungkarl», så var det ändå nästan för
magstarkt att komma under fund med, att ett par skator
fördristade sig skratta åt hederligt folk, som likväl äro, så vidt jag vet,
kristne, och dessutom lutheraner.

Jag spekulerade länge huru jag möjligen skulle kunna vänja
mig att tåla detta gäckeri med de menskliga inrättningarne; men
det fortfor så oafbrutet, mitt fromma sinne blef allt mera retadt
mot de infama skatorna, som vågade skratta åt hederliga, genom
ordentlig vigsel sammanvigda och ej ännu en9 i konsistorio
anmälda par. Jag må9te således taga någon kraftigare messyr och
tog ner professor Hvassers bok om äktenskapet från min hylla,
begaf mig upp på vinden, slog upp den lilla takgluggen, som jag
förut omtalat, lade boken framför mig i takrännan och kastade
mina ögon på skatorna, hvilka nu som bäst höllo på att mata
sina ungar.

Jag slog upp pag. 9 och läste med hög röst:

«Då den pseudonaturalistiska åsigten mäktat försvaga eller
upphäfva tron på det eviga, hafva äfven samvetet och förnuftet
eller medvetandet af det rättas och sannas nödvändighet, hvilken
uti denna tro har sin lefvande rot och grund, förvissnat, och
under det naturdrifterne till positiva krafter — inom känslans gebit
har viljan emanciperat sig från samvetets makt, och i denna
emancipation satt sin frihets sanna väsende —»

Begripen J detta P frågade jag, när jag läst upp det anförda
stället.

Skatorna sågo något förlägna ut; jag tänkte derföre att smida
medan jernet var varmt och slog upp pag. 87 och läste:

((Erkännandet af generationens helighet utgör, såsom redan är
sagdt, äktenskapets inre lefvande rot––––––»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free