- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
149

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

super Matthis ofta sig full? Åh ja, han är ofta full, men han
tål icke mer än en sup, när han ej fått mat på två dagar, —
det är egentligen fattigdomen och icke öfverflöd på bränvin, som
gör honom till drinkare och till sin hustrus och sina barns
för-skräckelse.

Men hvem bor der borta i det lilla nätta huset med
kaprifolii-häcken utanför? Jag för min del har observerat, att mina skator
aldrig se ditåt och skratta, de hålla sig allvarsamma och beskedliga.

Det är en ung prest med sin hustru, som bor der. Ser ni
den unge mannen som står i trädgården och hjelper sin hustru
med planteringen, ser ni det lilla barnet som tultar der på
gången och leker med den lurfviga hunden? Det är hela familjen.

Den husliga lyckan kan ej beskrifvas, den utmärkes genom
intet annat än frid och lugn; det är lätt att beskrifva vattenfallet
som splittrar sina vågor mot klippafsatserna och brusar i djupet,
man kan säga mycket derom; men man har ganska litet att säga om
den lugna floden, som i ett nästan omärkbart strömdrag flyter mellan
sina blomsterstränder: så är det också med den husliga friden, den
husliga lyckan. Allt är så hvardagligt, allt är så regelmessigt, att
det kan beskrifvas med blott några ord.— dock det kan ej
beskrifvas. Botanisten kan skildra det yttre af en blomma: detta är
ståndare, detta är pistillen, detta är blomfodret pch detta är dem
yppiga kronan; men han kan ej fatta och ej beskrifva dess inre
lif, han kan ej säga oss h var för rosens blomblad bära morgonrod
-nådens färg och hvarför liljan har snöns. Så är det äfven med
mensklig lycka, vi se den och vi tro oss’ofta se den, men vi
kunna aldrig uppge hur den växer, hur den utbildas, — ett veta
vi dock, att sällheten växer som blomman bäst i frid och lugn,
bäst i dalen och den stilla huslighetens gårdar. Vi veta, att för
begge det behöfves ljus ofvanifrån för att frodas och grönska, och
att under natten faller himmelens dagg öfver ängen och
uppfriskar den. Der borta hos prestfolket växer kärleken på sin
naturliga grund; han är ej planterad, icke tillkonstlad och ej spaljerad,
han växer fri som kaprifoliihäcken. Hvarken staden eller jag eller
skatorna ha särdeles mycket att säga om det folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free