Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utan alla prydnader. Jag blygdes for att svänga npp på
gården i min «rapphöna», utan lät bonden hålla utanför grindarna
och gick upp till mitt blifvande hem.
Det var afton och det lyste blott i fem fönster, två i öfra
våningen genom ett par täta gardiner, två i nedra våningen, som
blott voro försedda med jalusier — och en fladdrande belysning,
aom bevisade, att det femte ljusa fönstret tillhörde köket.
Nu stod jag i en mörk förstuga och hörde en hund skälla
inifrån rummen. Efter några ögonblick öppnades dörren och ett
par personer kommo ut. «Se så, gar$on, tig nu!» sade den ene,
en ung man, af snart sagdt ett ståtligt yttre.
«Hvem der?»
«En främmande», sade jag. (Det är rasande svårt att,
inpackad i en snöig kapprock och nära förfrusen, presentera sig
med värdighet.)
»Jaså, välkommen!» yttrade den unge mannen; men den
andre, en prest, nalkades honom och hviskade något.
»Ah, pastorh drömmer ej om annat», yttrade den unge. —
»Hör på, min herre! säg rent ut», fortfor den unge, «är herrn,
som pastorn påstår, en stråtröfvare, så var så god och säg till.»
’ «Bevars jag?» sade pastorn med förlägen min.
Jag kunde ej underlåta att skratta, synnerligast som kappan
var upphängd och jag stod der temligen hygglig. — »Stråtröfvare
— nej — jag skall bli informator här i huset.»
»Nå för f-n — högst roligt — kom in, magister — se så,
pastorn tar kappan, och så marsch.»
Man kan ej neka att mottagandet var något kuriöst. Vi
inträdde emellertid i ett väl upplyst rum — en liten sal, prydd
med ett fortepiano, på hvilket noter lågo, och en hel,hop
blomkrukor framför fönstret. Nu började presentationen.
»Jag är», yttrade den unge, cdöjtnant Thorsson — magisterns
ödmjuke tjenare — och detta», pekande på presten, »är pastor
Fikonlöf, vår själasöiyare och disponent öfver ett åndeligt Dylta
med eld och svafvel, som aldrig hinner att brinna opp.»
«Herr löjtnanten behagar alltid raljera», yttrade pastorn,
skakande på hufvudet, «det är icke mitt sätt att sålunda tala —
välkommen, herr magister, måtte Herren välsigna er ingång i
denna kristHga boning!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
