Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se sft, sitt nu ner tills morbror kommer — jag skall säga
till honom», yttrade löjtnanten. »Pastorn kan emellertid hugsvala
vår nye magister med litet andligt manna.»
Således var jag ensam med hr Fikonlöf.
»Magistern», började hr Fikonlöf, «förundrar sig troligen öfver
sitt mottagande?»
«Ja.»
»Ni har kommit in, min bäste magister, i ett hus, der
himmel och helvete strida om herraväldet — med ett ord, der Guds
ord föraktas i ena våningen och läses och begrundas i den andra.»
«Jaså.»
»Jag hoppas att vi skola bli vänner», tillade pastorn och
grinade ganska sött; men, sanningen att säga, jag just fick
förtroende för mannen.
ffJag har varnat er, min bäste, Gud lede edra fjät. Vår
löjtnant är en lättsinnig menniska, med ett samvete så rymligt,
som det plär vara hos herrar militärer och —»
I detspmma öppnades dörren och löjtnanten steg in* —
»Morbror ber magistern stiga in till sig — vi begge, lille pastor, skola
under tiden tala om andliga ting.»
»Jag tackar», sade herr Fikonlöf, »men jag går opp till
hennes nåd.»
»Ah ja, det går också an», svarade löjtnanten och kastade sig
i en soffa, «gå ni in, käre magister.»
Inom några ögonblick var jag inne i lagmannens kammare.
Lagmannen kom emot mig. Han var en äldre man, med
grå-sprängdt hår, men med ett utseende, som ingaf förtroende.
Någonting mildt, nästan svärmiskt hvilade öfver hans drag — som
tillika förrådde karaktersfasthet och förmåga. Vid bordet, lutad
öfver en bok, satt en gosse, troligen min blifvande discipel.
»Välkommen, magister. Mamsell Mellén, som eger mitt och
min hustrus odelade förtroende, har talat godt om er. —
Professor Ekeberg har berömt ert uppförande och edra kunskaper —
således välkommen I l>et der är vårt enda barn, vår Felix», tillade
lagmannen med ett sorgset leende .och pekade på gossen, som
rest sig och stod framför mig. Någonting spädare, vekare, hade
jag aldrig sett. Hos denne gosse tycktes anden vara allt, den
skimrade genom kindens rosor, den brann i hans djupblå ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
