Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I salen satt min löjtnant bredvid pianot och betraktade en
ung flicka, som spelade. Musikon tystnade, ty bon steg opp*
<cDet är», sade lagmannen, «en slagting, fröken Emilie Gyllenarm
— detta är magister Alexej — satt dig, Emilie, och spela for oss.»
Emilie var en ganska vacker flicka — hon, liksom gossen,
fjuslockig och vek; men med friska kinder och ett leende kring
munnen. Alla öfriga utom löjtnanten hade någonting dystert.
Flickan spelade bra. Efter en stund öppnades dörren forsigtigt
och pastor Fikonlöf inträdde. Ett lindrigt moln tycktes flyga
öfver Jagmannens ansigte; men han teg.
Pastorn trädde fram till Emilie och hviskade några ord.
ffSkall det bli en psalm af?» frågade löjtnanten.
«Ja, så vida fröken Emilie vill göra sin älskade tant en
glädje.»
Löjtnanten mumlade någonting och strök mustascherna, och
lagmannen sade med en suck: «I skolen väl göra mamma till viljes.»
Pastorn satte sig bredvid pianot, snedt emot Emilie, på
hvilken han fastade sina små ögon, hvilkas färg jag aldrig förmådde
utforska. — Emilie slog an några ackorder, och Felix, hållande
sin arm om hennes hals, började att sjunga, under det att pastorn,
blinkande med ögonen, sammanknäppte händerna och vid vissa
ställen liksom neg med kroppen:
fivarthän skall jag dock fly
Ur syndens djupa dy, m. m.
Jag har aldrig hört något djupare gripande än denna duett,
dä man visste att en förkrossad varelse deroppe med tårar deltog
i sången. — Jag glömmer aldrig detta intryck af den första
aftonen på Träskälla.
Sedan sången var slut, budades till supén. Den var tyst,
enstafvig, ledsam. Sjelfva löjtnanten, som på tu man hand gjorde
allt för att förarga pastor Fikonlöf, var tyst och lät blott sina
blickar berätta hvad han tänkte. — «Min hustru är sjuk», sade
lagmannen, «derför kommer hon icke till bordet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
