Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tycktes leka med de ljusa, mjuka lockarne, som böljade kring
halsen..— «Det är vårt enda återstående barn af sex», sade
lagmannen och lade sin hand på gossens hufvud, i det han med
andra banden pekade på fem barnporträtt på väggen. «Der äro de
andra fem i olja — de sjelfva slumra i frid.»
Jag blef rörd —’det låg någonting så outsägligt vemodigt i
denna hänvisning — der låg en aning och en bön tillika i fadrens
blick, då han visade de öfriga porträtten.
«Jag hoppas», sade jag, «att lilla Felix och jag skola trifvas
väl tillsammans. — God afton, Felix, se på mig — jag är den
der magistern.»
Gossen smålog och räckte ut handen. — ((Välkommen», sade
han, «jag skall nog läsa.»
«Ja, det tror jag nog», sade fadren. — «Gå du nu ut, Felix,
och sök opp Emilie och bed henne spela för oss en stund, det är
ännu en stund till qvällsvard.»
Så snart gossen gått, återtog fadren: «Ni har sett gossen,
min bäste magister — ni behöfver ej tvinga honom att läsa —
här är ej så mycket fråga derom, som att låta honom läsa litet.
Ni förstår mig icke?»
«Nej, verkligen.»
«Jo, ser ni, jag har arbetat mig fram ur intet — jag har
varit fattigare än ni — jag måste, om jag ville eller ej, afsluta
en viss lärobana inom en viss tid. — Detta har gjort, att min
bildning är ringa och detta lilla ensidigt. Jag inser det bäst, då
min gosse frågar mig om mycket, och jag öfverallt finner luckor,
så alt jag måste hänvisa honom till böcker. Så får det ej vara
— han är svag, han är pä flykt ifrån oss, han liksom syskonen;
han är lärgirig — han skulle förtvina ännu snarare, om han ej
finge lära men detta måste ske samtalsvis. Kan ni det? —
jag kan det icke.»
ffJag skall forsöka», sade jag.
Nu anslogos toner på pianot der ute.
«Vi skola gå dit ut; — det är min hustrus brorsdotter, Emilie,
som spelar; barnen roa sig om aftnarne med musik; — det»,
tillade han med en suck, «var äfven min hustrus glädje fordom, är
det ännu ibland. Kom nul»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
