Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och det andra felet P»
ffJo, detta var, att gumman var så genomgod, att hon icke
unnade någon menniska blifva lycklig, utom precist på det sätt,
hon i sitt envisa hufvud uppgjort. Det fanns ingen menniska så
frisk, att hon ej ansåg sina kalmerande droppar nödvändiga, ingen
så klok, att han ej behöfde hennes råd, ingen så lycklig, att hon
ej skulle kunna skapa en ännu större lycka.»
tfSåledes en envis, högmodig gammal nåd?»
«Nej, långt derifrån — hon var varmt religiös på sitt sätt
och gjorde ej med vett och vilja en mask för när.»
«Och vidare ?» *
«Jo, tant hade fattat tycke för morbror här — det är en
särskild historia — och detta var ej mot hennes föräldrars önskan,
utan tvärtom; men grefvinnan Lausan, som burit tant till dopet,
hade en annan tanke. En gång om året gjorde tants föräldrar
ett ordentligt besök på Sunnanhäll. Forsigtigtvis, för att ej få
spleen, valde de den ljusaste årstiden för sitt besök; men en höst
sjuknade gumman och bad då att hennes guddotter skulle få
kothma dit på en tid. Kallelsen åtlyddes, ocb en mulen
Oktoberdag tågade min stackars tant, som då var aderton år gammal,
skön, ungdomsfrisk och glad — in i det gamla ugglenästet. Hon
har ofta omtalat sina känslor då hon kom in i den första salen
med de stela porträtten kring väggarna, huru de tycktes nicka då
ljuset i pigans hand flämtade, under det att de passerade rummet.
Derefter följde ännu en sal och der blef det ännu värre. Gud
vet hvem som gjort samlingen, troligen en dygdevän eller en som
fann nöje i att rysa. Nog af — der fick man se Virginias mord
— en stor tafla. Item Lucretia i sitt blod, Oarl I:s af England
halshuggning och Herodias dotter med Johannis doparens hufvud
på ett fat. Dessa taflor voro detta rums prydnad. Sålunda
vederbörligen förberedd, inträdde hon i gummans sängkammare. Aldrig
hade detta rum förefallit henne hemskare än nu, belyst af en
nattlampa, som brann på kaminhörnet. De tunga sängomhängena,
som uppburos af en hvitmålad trä-ängel, som på ett tjockt, groft
rep var fastad i taket — de högryggade stolarne med sina
tax-hundsben — det gamla bordet med sina vridna pelarfotter och
slutligen en så. kallad bordstudsare af gammal fason, som pickade
outhärdligt hårdt och hastigt, med en sväfvande messingsfogel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
