Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångra — det är just allt det der, som ledt honom på andra
tankar! Nej bevars, herr Fikonlöf gör sig rent af en förtjenst af
att han burit sig gement åt då han lefde i köttet — det stor ej
hans kredit på något sätt, ty han gråter ihop med tant ofrer
syndens rnakt, — hans är verklig — hennes inbillad, men desto
värre. — Hon är sjuk, stackars tant; men vår gamle landsdoktor,
som vågade säga herr Fikonlöf att hennes sjukdom kom af
melankoli, förklarades genast för en Belials man, som icke kunde
begripa att det var en sann syndaånger.»
«Således omöjligt att bli af med hans hjelpp»
«Alldeles omöjligt. Här är han oupphörligt, och far han
bort, skickar tant expres efter honom — han regerar hela huset;
ty morbror fruktar att göra sin Emilie emot. Magistern kan ej
föreställa sig huru mycket han älskar henne och hon honom
—-men detta är nu en synd — hon vågar ej älska honom — ty,
säger herr Fikonlöf, det är en jordisk lusta; men si, det kan
tror, det blir dock aldrig af i tiden — han må lipa så mycket
han vill.»
«Hvad?»
v «Åh jo — såg ni .inte hur hans små ögon liksom en basilisk
betraktade Emilie?» ,
«Den vackra fröken?»
»Ja — hon har en tiotusen riksdaler, mycket för en framtida
komminister eller prost i tredje klassen; ty han har, säger man,
mycket skrala jordiska betyg, han tillhör icke det förbannade
slägtet, som har verldslig lärdom, han — han är andeligen
upplyst och kan ej sy i en knapp i rocken eller säga mig om Sten
Sture den äldre styrde* Bverige före eller efter Sten Sture den
yngre.»
»Nå», sade jag småleende, «då inser jag att löjtnanten har
dubbelt skäl.»
Min löjtnant hade kunnat sitta under det han omtalade herr
Fikonlöfs makt öfver tant Emilie; men när fröken Emilie nämndes,
steg han opp och gick med starka steg fram och åter på golfvet.
»Ja — så är det — och om presten försöker att genom tant
tvinga sig till flickan, så pryglar jag honom sönder och samman
— ja — fastän det är skamligt som att slå en käring — det är
knappt något att ta i — han är nära blott och bart en ande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
