- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
20

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Bevar8, hvad löjtnanten är het!»

«Het? ja, det skall magistern se — men, ser magistern —
han har genom tant begärt flickan hos morbror. Hon ryser och
vill naturligtvis inte — men jag vet bot. I morgon dag tar
jag herr Fikonlöf hit in — ni skall vara närvarande, för blir jag
ensam med honom, så får han stryk; ni skall vara liksom en
försonare och lägga er i leken, om ni ser att jag håller på att
gå för långt.»

«Nej, bäste löjtnant, døt kan jag icke.»

«Ja, då får han stryk — välj, magister — var vitne till ett
colloquium familiare mellan mig och herr Fikonlöf eller bered er
på att få se honom med en arm eller ett ben mindre.»

«Men, bäste löjtnant», bad jag i verklig ångest, «ni finner väl
att jag i min ställning ...»

«Nå, så finner ni väl att jag i min ställning . . .», invände
löjtnanten uppbrusande; «nej, slut med kurtisen skall det ta —
en ända med förskräckelse; använder han andliga medel for
att få henne, så skall jag förebygga den saken med lekamliga.
Här har han nu ett helt år — ett helt år, magister 1 satt sig på
näsan på oss alla: — min hederlige morbror, mig — alla, med
ett ord. — Allt lyder hans vink, ty han talar vid tant — och
hon är sjuk, mjältsjuk nära till galenskap, och man fruktar . . .»

«Men lugna er — nu är klockan 1 på natten. Vi skola
sofva på saken. — Se så, löjtnant, låt mig lugna er med den
försäkran, att jag skall hjelpa er hvad jag han. Sägl tror ni att
han älskar fröken Emilie?»

»Älskar? nej bevars — han skulle gifta sig med morbrors
gamla medevivagn, om der låge tolf tusetr riksdaler i sits-lådan.»

»Nå godt, då är ju allt bra.»

«Jo vackert — vackert», mumlade löjtnanten; «vet ni,
magister, min mor lärde mig, då jag var barn, att bedja hvarje
qväll — den vanan har jag — men det svider i mig, att jag i
detta skall likna Fikonlöfvet. — Således, magister! vi skola ej tala
om saken — vi skola lugna oss — jag skall läsa en psalm för er.»

Den raske, häftige ynglingen läste en af våra herrliga psalmer,
med en tonvigt, som tillkännagaf att han kände hvarje ord.

, När han slutat, sade jag: »Och det är ni, som kan hata en
menniska ?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free