Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnanten teg några ögonblick. — «8er ni, magister, det
ligger i blodet, han har nog rätt, Fikonlöfvet — det behöfs en
hård kamp att lugna sig.»
«Men då ni finner detta, så bestå den kampen — det är den
första fiende, mot hvilken ni träder i fält, tappa icke edra vapen
— er mor har ju i bönen — i kärleken — gifvit er vapen nog
— kämpa, min unge vän — det vore pultroneri att ej vinna er
första seger — en emot en, löjtnant! — fruktar ni en sådan strid?»
Han betraktade mig uppmärksamt, hans öppna, skönt manliga
anlete liksom strålade, då han räckte mig handen och sade: »Tack,
magister, för det ordet — ni är ju jned mig?»
<rJa — men en bättre hjelpare ändå — Gud är med er.»,
«På det hela taget», återtog han efter några ögonblicks
tystnad, «på det hela vore det en skam, om jag vore sämre än
Fikon-löf. — Godnatt — nu béhöfva vi begge ro.»
Lagmannen.
Allt förflöt lugnt och stilla en vecka bortåt. Visst såg jag,
att min lpjtnant emellanåt hade en hård kamp; men så snart han
märkte att jag betraktade honom, smålog han och blef ogenerad
som vanligt.
Den enda möda, jag hade med min discipel — han var tio
år gammal — var att då och då gå ut med honom på en
promenad. Han var naturligtvis inpelsad och med ytter-stöflar; men
så mycket hade dock pastor Fikonlöf hulpit lagmannen, att
gossen fick gå ut. På det hela visade pastorn mig mycken
uppmärksamhet — jag nästan gissar, att han, som bodde rum om
rum med oss i flygeln, lyssnat och i sitt sinne ansåg mig som
sitt lekamliga ?kydd emot löjtnanten, hvars båda skuldror och
kämpalika händer visserligen skulle kunna hålla hvad tungan lofvat.
Dessa åtta dagar voro nog för alla i huset att lära känna
min hedervärda person — det kan vara både bra och illa att ha
hjertat på tungan — men då man intet ondt tänker, så är det
ändå icke så farligt som man tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
