- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
31

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträfve mannen låg på golfVet och krop for att hjelpa sin minsta
gosse att rulla en trissa.

«Välkommen, kandidat Alexej», sade han, »genera sig inte*
sitt ner!» Professorn steg upp, satte sin gosse på en stol och sade:

«Nå, hvad står på? — Kandidaten ser just inte glad ut.»

»Sanningen att säga — jag behöfver åter en kondition.»

»Se så ja — åh ja, man lär sig att känna menniskan på det
sättet — det är ett erfarenhetsstudium, det lär man sig icke ur
bocker. Således vill kandidaten ha en kondition ?»

«Ja.»

«Hm — han vill väl ha god lön —* och det skall han få —
fastän saken icke beror på mig, utan på professor Ljungqvist —
han frågade mig för några dagar sedan efter en passande person
till informator hos en patron -— patron jag minns inte hvad
den goda patron heter — skulle tillträdas vid vanliga
pigflytt-ningen, den 24 Oktober — vi ha nu September — passar bra
— är ekiperad, allt i ordning?» *

»Ja.»

»Men hör på, hade kandidaten ingenting öfver från Träskälla ?»

«Jö.»

»Och är ju göd hushållare, vet jagP»

«Åh ja.»

«Om kandidaten inte är sjelf hushållare eller förstår sig på
penningar och sådant* så skall han skynda att gifta sig. — Min
hustru sköter om allt det der, jag vet inte om jag har penningar
eller inte har — det är det allra beqvämaste. Se hon ställer om
allting — hm, der är ett par nya stöflar, dem har hon skaffat
mig — inte visste jag att bottnarne voro hål på, visst kylde det
om fotterna, men ser kandidaten, resonen — resonen, den kom
jag icke att tänka på. Nej, gör som jag, skaffa sig en hustru,
som tänker i hans ställe, som sköter om honom som ett barn —
det är det allra beqvämaste.»

Jag kunde ej underlåta att småle åt den hederlige mannen,
som verkligen var öhjelplig i det allmänna lifvet och en odrägligt
kinkig menniska, då hans hustru ej kunde hjelpa honom.

«Jag skall gå upp i konsistorium», sade han, »kandidaten
tycker väl som jag, att jag ändå kan kläda mig — då han
sitter här?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free