Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alag, af hvflka det senare soker att intränga bland det forrå, for*
nedfar det heligaste genom dfverdrifter och låter lära oeh tierne
gå i olika banor.»
Hon tryckte min hand och sade: «Tack, magister, att ni ej
dömer alla lika; *det finnes dock ett läseri, som man ieke kan
.nedsätta — som man icke kan undvara.»
Några (lagar efter for jag åter ut i vida verlden; men jag har
ännu icke glömt den ädla makan, den verksamma husmodren, de
fattiges välgörarinna, de oupplystes lärarinna — läserskan,
Min andra kondition.
Jag var, då jag återkom till akademien, på sätt och vis en
förmögen man. Jag hade en liten besparing och dessutom ganska
vackra presenter af silfver och annat. Lyckligare kunde man ej
vara. Det dröjde dock ej länge förrän jag stod på samma punkt
som förut.
Min mor, den enda jag egde och som egde mig, bodde på
en liten utbruten lapp ifrån stomhemtoanet; ty min far var
komminister. Det blef fråga om att detta ej var lagligt, och den nye
innehafvaren af bostället ville ha en rund summa för att låta
gumman bo qvar. Följden blef ett jämmerbref på fyra tätskrifna sidor
från min mor, som i sin fattigdom trodde, att hennes son,
kandidaten, hade allt hvad han ville ega. Jag kom i en svår strid —
skickade jag penningar, så gick hela mitt kapital och några år af
mitt lif bort — g af jag intet, så hade min mor ej tak öfver
huf-vudet. Sade jag ja, så var det dumt, sade jag nej, så var det
dåligt. När man har dessa tu ting att välja på, är det alltid det
klokaste att bära sig dumt åt, ty att bära sig dåligt åt, är
verkligen det oklokaste man kan göra. Jag gjorde några
undersökningar, för att ej rusa åstad i o gjord t väder, och vidare några
förbehåll, för att betrygga min mor för framtiden, ock skickade
min skatt. Jag tyckte att jag blef lättare till sinuet när brefvet
väl var på posten, och utan att se kvarken till höger eller venster
gick jag till professor Ekeberg — knackade på och steg in. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
