Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, så länge jag lefver skola mina barn icke underkastas
en så barbarisk behandling; att lägga kalla servetter på ett
sensibelt fruntimmert hufvud — det är ju fasligt! Varmt bad
skall hon ha, min stackdrs Lina.»
«Hm, jag skall väl gå in till henne.»
*«Inte nu, min kära måg — när man på hela dagen . . .»
<rJag har varit vid tegelbruket.»
«Ganska möjligt, men kom ihåg, jag har i edra händer Jern«
nat en späd ros — vårda henne ömt — var en far för henne.»
«Jag är väl hennes man ändtligen», yttrade brukspatronen
och steg upp.
Jag har ej förut skildrat hans figur. — Nåväl: patron var
en starkt byggd, mycket undersätsig man med hängande kinder,
hakpåse, en liten päronformad näsa, ett par grå frågvisa ögon,
som uttryckte sjelfbelåtenhet, en klotrund panna och
tillbakakara-madt hår. Eör öfrigt något för frisk färg och en viss heshet i
rösten.
«Ja, min bäste måg, men det kan ni väl finna sjelf, att en
så gammal man måste visa en så ung hustru någon artighet —
uppmärksamhet — ni skall lefva endast för henne. Så var det
mellan min salig man och mig — kunde han se på mina ögon —
genast — ack! ett så lyckligt par fanns ej i hela verlden. Och
han gick ifrån mig», tillade rådinnan, sättande sig, «ack! jag ryser
i »mitt hjerta — lilla goda Socius, gå in efter min flaska!»
«Genast, mamma lilla — genast!» pustade patron och skyn*
dade ut.
«Ack, magister, jag ångrar många gånger att jag öfvertalade
Lina. Magistern kan ej föreställa sig det ansvar, som hvilar på
en mors hjerta — och fastän Socius är en ädel och god men*
mska, så bör man ändå betänka, att han är fulla trettiofem år
aldre än sin hustru.»
«Så mycket?» yttrade jag för att säga något.
«Ja, verkligen trettiofem år äldre — ack! Socius var gift då
min Lina föddes, ty detta är tredje giftet — och dessutom, skil*
nåden i bildning. Socius är en hederlig man, men han förstår
icke huru en späd, sylfidisk qvinna bör behandlas — kom jag icke
hit emellanåt, så vete Gud bur det ginge.»
«Jag tycker att patronessan ser både frisk och stark ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
