- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
36

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, herr magister — ett skal; hon är egentligen mycket
svag — nervös — ack! om hon inte hade kalmerande droppar,
skulle hon dö många gånger i veckan — de uppehålla hennes lif.
Och magistern kan aldrig tro hvad det barnet var svagt, då hon
var liten; hon hvarken åt eller drack och salig Kleraentsson sade
ofta: ’Älskade Fanina, vår lilla Lina blir snart en riktig engel’ —
men, Gudi lof, hon fick lefva, sin mor till tröst och glädje.»

Så talade rådinnan Klementsson.

Efter allt hvad man hört, skulle man.tro, att den goda fru
svärmor blott tidtals såg om sin Lina och sin käre måg; men
detta var ej så egentligen händelsen; ty en visit på. sex, sju
månader i stöten . kan anses nästan som en bosättning och rådinnan
hade nu varit på Gyllebo sedan Maj — och nu var det November.
Naturligtvis kunde hon ej underlåta att dela barnens julfröjd, och
sedan blef det så kallt, halt i back arne eller krakigt, att det ej
kunde komina i fråga att resa på vintern. Hon hade redan nämnt,
att hon på läkares råd nästa sommar skulle genomgå mjölkkur på
landet, och hvar kunde passa bättre, än hos sina barn på Gyllebo?

Patron hade således allt möjligt hopp att få behålla sin
älskade mamma qvar minst ett år — om ej för alltid — och
dessutom två svägerskor, mamsellerna Alexandra och Napoleona
Klementsson, samt sin svåger, unge Napoleon Fiasco, min discipel.

Sanningen att säga, jag just fann mig väl med min Napoleon
Fiasco; han, liksom hela slägten, hade, oaktadt en frisk kropp,
en mycket delikat natur och fina nerver. Arbete var något, som
synnerligen hemsökte hans nervsystem; han fick ondt i hufvudet af
läsning, kunde skada ögonen genom att se på kartor o. s. v.
Mer än en gång, under den månad jag varit i huset, hade det
hållit på att bli uppträden mellan mig och mamma, som dock ej
ännu alldeles på allvar gripit verket an, utan endast kortare eller
längre tid varit tyst och kort i sina svar, då unge Napoleon
Fiasco varit inne och sqvallrat, att han fått en för lång lexa.

Rådinnan ombytte ofta uppförande och således hände det att
jag ett par dagar var i verklig onåd, men strax derpå invigdes
jag i alla förtroenden. En ganska intressant ställning för en
informator*

Patron återkom — han syntes något förlägen. «Posten är
kommen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free