Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
permission, för att först i vår mottaga sitt län. Jag hoppas att
herrskapet icke gjort sig allt för mycket besvär och förblifver
etc. etc.» ,
Brukspatrons ansigte, eljest rundt och välmående, förlängdes
ungefär som det ser ut då man speglar sig i bottnen på en
silfver-sked. Hans runda ögon tittade på fru svärmor, sin hustru,
svägerskorna och på mig. Ingeu af oss hade till en början just
betydligt att säga. Det blef en tystnad på en half stund.
Slutligen började fru svärmor: «Således äro vi dragna vid
näsan af min käre mågs lagman. Min käre måg har en egen
förmåga att ställa till trefligt för sina fruntimmer. Nu ha vi hela
huset fullt af mat och viner, lånade möbler, lånadt silfver, lånadt
duktyg, kokfru, symamsell, bjudna främmande — ack! du
himmelens Gud, hvarför skulle jag öfvertala dig att ta en menniska, som
du bör hata? Ack, förlåt, Lina, förlåt din mor!»
En högst rörande scen uppstod,, under hvilken tnor och dotter <
höllo hvarandra i famn och blandade sina tårar.
Patron, som tyckte att han ändå borde göra något, steg upp
och sade: «Det gör ingenting, ta mej f-n det gor någonting;
kostar gör det — men det får gå, sa’ Trasman. Tyst nu, mamma
— tyst nu, min egen Lina», tillade han och ville skilja dem åt.
«Låt bli mig, vilddjur! Vill du hindra en mor att trycka
sin egen dotter till sitt klappande hjerta? Du är ingen menpiska,
du är en varelse från afgrunden. Du göder dig och du gläder
dig åt vår ångest.»
«Men», sade jag, «bästa rådinna!»
«Jaså, jag skall kanske få moral af min käre mågs domestiker
också», skrek gumman, skummande af raseri.
Jag var temligen lugn, men höll på att bli förargad. Det
der ordet «domestik» stack min lilla fåfänga; men jag tog det
klokaste partiet, fattade patronens arm och sade: «Nu, herr
patron, är det bäst att vi begge gå».
Patron lät leda sig, som ett viljelöst barn, och således blef
den heliga synoden ensam igen med sin smärta.
«Nu ser magistern», sade patron när vi åter sutto på hans
kammare, «huru elemeuskadt dumt deir gör, som gifter sig af
kärlek. Det bör herrn inte göra. Nej, räkna så här: flickan är
vacker eller ful — det gör detsamma, god eller elak — också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
