Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag?»
«Ja, just du, Margret. Tala om någonting troll-likt, något
spökaktigt, för si, Berger här har nu haft oss att skratta, och nu
skulle det vara roligt att bli litet rädd efteråt — ha ha ha, det
skulle just bli kuriöst om gamle kapiten Röbbelen blef mörkrädd,
när han gick hem i mörkret.»
«Ja, en spökhistoria», ropade vi alla, «en riktig spökhistoria,
tant. Vi vilja blifva rädda som barn.»
«Jag minnes ingen», sade den goda tanten, «och dessutom»,
tillade hon, «ären I alltför upplysta att tro dylikt.»
«Nej, tant, vi lägga bort vårt högre ljus för en stund», sade
jag; «vi skola ej invända ett enda ord, till och med om tant
låter andarne leka med murkalk och sten, eller dricka ut öl eller
sparka ut en spilkum rakvatten, som så trovärdigt berättas i
’Blatter aus Prevorst’.»
«Nej, mina vänner, jag talar ej om dylikt nu. Du är blott
en otrogen Tomas, som ej tror på annat än det de fem vanliga
sinnena fatta. Dessutom minnes jag ingen, åtminstone ingen, som
det lönar mödan att tala om för dig — kanske en annan gång.»
«Men, tant, något måste ni berätta oss.»
«Något?» svarade tanten småleende. «Hvad dåP»
ffHelst något spökaktigt. Jag tror allt hvad tant säger.»
Hon skrattade.
«Nå, vill ui höra historien om Den grå mannenf
«Har ni väl ett begrepp om en gammal magister, sådan en
dylik presenterade sig i min ungdom?» så började tant Margret.
»Vidare, ha’n I i den nya tiden sett ett exemplar af en riktig
gammal hemtjenare, sådana som jag minnes många? Nej, det ha’n
I icke. De voro originaler, och sådana finnas ej nu för tiden,
lika litet som skalder. Tiden är sjelf or ig in el och vill vara det;
den är sjelf skald, sjelf hjelte, sjelf statsman — sjelf allting, och
derför finnas inga personer, som äro något annat an alla andra.
«Fordom kunde man få se en vacker sax af stål; men den
var ensam i sitt slag, frukten af ett långt arbete, en oafbruten
möda, ett mästerstycke. Nu får man se alldeles likadana små
saxar; men de äro gjorda. i maskin tusendubblade, icke några
mästerstycken, men vackra nog, för godt pris — och ingen
men-niska bryr sig om att göra ett verkligt mästerstycke. Så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
