Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allting, barn, och 8åledes är det slut med origiualerna. Jag
beklagar dem, som taga ämnen ur vår tid till behandling. Deras
bemödanden att måla olika karakterer måste slå fel och bli osanna;
ty det finnes ej någon enskild karakter. Man är ej riktigt bra
och ej riktigt dålig; man är ej mäktig af synnerlig dygd, men ej
heller af stora brott; man är hvarken glad eller lycklig, hvarken
hvit eller svart — man är grå. Så var det ej i min ungdom;
man kunde då få se figurer, hvartill maken ej fanns på hela
jord-runden — och en sådan var magister Gerhard.
«Han var ett sorts inventarium på Remminge och var redan
då jag kom dit en gammal man. Folket kallade honom aldrig
något annat än ’den gråe mannen’, och aldrig såg jag honom i
någon annan drägt än en skiffergrå frack, lika färgade benkläder
och långa stöflar med tofsar, således en sorts ’gentilhomme’ från
en långt försvunnen tid.
ffRemminge är en gammal gård, en lemning från en af dessa
kolossala egendomar, som den gamla adeln hopade i sina händer,
och som, besynnerligt nog, bibehållit sig till trots för sjelfva
reduktionen, som mindre träffade Malmersköldska slägten än qågon
annan af den tidens högre familjer. Remminge, fastän småningom
stympadt och förminskadt, var likväl när jag var der ännu en stor
egendom. Det gamla huset, bygdt i sjuttonde seklets franska smak,
med ofantliga tak och snidverk öfver porten, bär ännu hela
stämpeln af sextonhundratalets stela prakt och tyngd i byggnadsstil.
Sådant det yttre var, så var också det inre. De stora djupa
rummen saknade tillräcklig dager att vara glada, men nog för att vara
högtidliga. Ännu voro i de så kallade statrummen på andra
bottnen de gamla marmorkaminerna qvarstående med sina bilder på
hörnen, dessa tråkiga symboler af oegennyttigheten, ädelmodet,
fosterlandskärleken och så vidare, som den tiden voro på modet
och på hvarje målning skulle angifva konungar och hjeltar,
köpmän och possessionater, med ett ord alla, som kunde betala
målaren mödan att skänka åt den lycklige ett litet kotteri af dygder
— i olja.
«Då jag kom till Remminge, var det dels för att tillse hus*
hållet, dels hafva uppsigt öfver barnen och dels att Vara sällskap
åt friherrinnan Ankarstjerna. Jag var således på sätt och vis ett
allt i allom i huset och blef snart vän med den trefliga familjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
