Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bestod af baronen, hans friherrinna, en son och en dotter.
Till denna familj slot sig helt kuriöst också gamle magister
Gerhard — ’den grå mannen’, hvars verksamhetssfer jag aldrig kunde
utfundera, Han läste icke för gossen, han vistades mest i det
gamla biblioteket och sågs aldrig ute om dagarne. Han talade
mycket sålian, var alltid stådad och på sitt sätt fin i sina skiffer*
grå kläder; begärde aldrig någon uppassning, städade sjelf sitt
rum, dit ingen oinvigd, det vill säga ingen annan än baronen, fick
inträda, och hade sina rum innanför biblioteket tillåsta och riglade,
då han var ute eller inne. Det tycktes som man ej haft någon
makt öfver honom; han kom och gick när han ville, åt vid bordet
när han så ville, i sitt bibliotek då han ej ville gå upp. Med
ett ord, magister Gerhard var en fullkomlig gåta. Oaktadt allt
detta bemöttes han med utmärkt artighet och vänlighet af mitt
husbondefolk, och den första föreskrift, jag fick af min matmor,
var: ’ni får ej på något sätt försumma magistern, han skall i allt
ha sin egen vilja’. Detta var oändligen lätt att efterkomma; ty
magistern begärde ingenting utom att slippa uppmärksamhet. Han
kunde likväl ej annat än väcka nyfikenheten; men denna stannade,
hos husfolket och grannarne, vid det enkla, att magistern var en
besynnerlig menniska eller på sin höjd att han var Svedenborgare,
en benämning, som man ansåg innebära allt som var dunkelt och
gåtlikt, orimligt och besynnerligt.»
«Nå tack, tant, nu äro vi inne på andeskåderi», sade jag.
«N& vidare.»
«Jag kan ej neka», återtog tant Margreta småleende, «att
detta just var min tanke då. Jag kunde ej låta bli att med en
sorts barnslig fruktan betrakta den grå mannen, hvars gulbleka,
skrynkliga ansigte, lutande och liksom smygande gång, allvarliga,
hemlighetsfulla sätt att vara, jemte hans tystnad och lefnadssätt,
var s& olikt från alla andras. Men jag fann ingenting mera
besynnerligt, än att den gamle aldrig om dagarne gick ut, det måtte
vara sä vackert väder som helst. Deremot hvarje afton mot tiotiden
gjorde han ensam en promenad i den gamla af murar kringstängda
trädgården. Han, ensamt han hade nyckeln till gallerporten,’ som
ledde dit, och hvaije afton klockan tio, när alla i husef hade
dragit sig tillbaka, hördes denna port knarra och den lille grå
mannen smyga in samt åter läsa den med rigeln. Denna trädgård var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
