Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästar, på livilkas hufvuden strutsfjädrar svajade, körde sakta
mellan en dubbel rad af schweizergarde till dömen, der högtidlig
gudstjenst skulle firas. Deras rullande hördes ej på de släta
gatorna och under folkets sorl, då det strömmade åt samma håll,
som ståthållaren och hans svit. Alla klockor ringde; musik-kårer,
placerade på alla Milanos öppna platser, läto höra glada marscher,
allt jublade och sjelfva soleu, som eljest bränner på stadens
mar-morberg, hade betäckt sig med lätta silfverskyar, som långsamt
seglade på det blå och skyddade folket för värmen, alldeles sbm
sidentälten öfver åskådarnes hufvuden på Roms gamla arena.
«Nära dömen, på det irreguliera torget, som utgör dess
öppna plats, stodo tvenne män, som tydligen voro främlingar. Den
ene var en högväxt yngling. Redan hans ljusa hår, som oaktadt
tidehvarfvets barbariska bruk icke var pudradt, bevisade att han var
en nordens son, om också ej hans smidiga gestalt, hans spänstiga,
men dock fasta muskelbyggnad, de blå ögonen och hela detta
uttryck af frisk trotsighet, som utmärker nordbon, röjt, att han ej
tillhörde södern.»
«Tack, tant, nu äro vi inne på historien», inföll jag; «och
den andre var — var ...»
«Den andre», fortfor tanten, «var en helt annan gestalt; han
var flera år äldre än sin följeslagare och egde hvarken dennes
friska och lefnadsglada utseende eller hans utpreglade nordiska
drag. Han tycktes mera tillhöra klimatet, passande bättre på den
taflan än den andra. I hans, visserligen ej svarta, men gråa,
allvarsamma ögon såg man ej en gnista af ungdomsglädje, tvärtom
ett drag af smärta, blandadt med svärmeri, något som ofta paras.
«Folket, som strömmade förbi främlingarne, fäste1 sin
uppmärksamhet på den unge, som, klädd i en lika lätt som elegant
drägt, genom sin längd och sitt utseende gjorde sig bemärkt.
’Det är ändå underligt’, yttrade den unge skrattande, ’att se
detta glada, lustiga folk. De äro i samma ställning som vi under
Kalmarunionen, kanske ännu sämre; ty språkolikheten, är större
— och ändå leker det, lefver det ett gladt ögoublickslif. Jag
föreställer mig just om våra uppländingar, dalkarlar eller hvad
vårt envisa, sjelfständiga folk heter, skulle i sådan yr glädje följt
en dansk ståthållare, som man här följer en tysk. Sjelfva schweizer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
