Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Unge baron Felix kunde dock aldrig vänja sig vid
jesuiter-bröderne; men deremot tycktes magister Gerhard mycket nära sluta
sig till en pater Lonarus, en lärd jesuit, som med snillets ljus och
trons värma förmådde upplifva hvarje föremål han hade för sig.
’Hör på, Gerhard’, yttrade en afton Felix till sin vän, ’jag
kommer från la Scala.’
*Och der ?’ frågade denne enstafvigt.
’Ack ja*, började ynglingen, *det är emellertid förargligt, att
du är så prosaisk af dig, så genomförståndig, så klok — hm —’
’Och vidare, Felix?’ frågade magistern, läggande sin bok ifrån
sig, *och vidare?’ Ett nästan omärkligt drag af smålöje spred sig
öfver hans ansigte.
’ Jo, ser du’, började Felix om igen och ställde sig midt emot
sin f. d. lärare, ’förstår herr filosofie doktorn, nec non artium
liberalium magistern Anton Gerhard sig på . . .?’
Tå hvad, Felix? Den der början är högtidlig.’
’Jo, på — på kärlek?’
’Kärlek? Är Felix kär?’
’Ja, min bäste magister, ungefär någonting ditåt.’
’Men, för Guds skull, akta dig, Felix — i detta land, der
dolk och gift . . .’
’Jaha, jag vet — nå väl, inte mördar man mig derför att
jag är kär, endast jag icke besvärar någon annan dermed.
Dessutom så är den sköna icke gift, har ingen Gerberus, som bevakar
sig, utan en hjertans beskedlig förmyndare, en hjertans treflig karl
— hm — med ett ord, jag har lof att vara kär och jag är kär.’
’Men, bäste Felix, hvad skall gamle baron säga derom?’
Tappa ?’
’Ja.’
’Jaha, det har allt sina sidor; men om jag nu ,blir förtjust i
en italienska och hemför en — ack, Gerhard, vakna, du hederliga
träbelöte och hör då — en engel — så . . . Nå, så
besynnerligt har händt förr, att norden har eröfrat södern. Ostrogoterne,
Normanerne, Vestrogoterne, alla ha tittat hit in och ströfvat här
omkring — ja, Longobarderne voro icke några sydländingar de
heller. Men, för att tala förnuft, tror du väl att pappa skulle ta
så rasande illa vid sig att få en vacker sonhustru, eller hur?’
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IX. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
