Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Påföljande afton stod, så snart det blifvit mörkt, en vagn vid
hörnet af nästa gata. Så snart ett riktigt mörker inträdt, körde
den fram för dörren, och tre skarpa pisksmällar hördes klatscha,
så att det gaf eko i byggnaden. Efter en stunds väntan öppnades
porten och ett par personer kommo ut.
’Lösen, min vän?* frågade den ene.
’Den heliga jungfrun — S:ta Maria immaculata.’
«Den frågande ryggade tillbaka.
’Hvilken landsman är du?’
’Född i Schweiz.’
’Godt, stig in, Fransisca; det lönar ej mödan att göra
motstånd’, mumlade signor Alboni, ’då ni vill fly med en kättare — så
— in.’ Han upplyftade den halft vanmäktiga flickan i vagnen och
steg sjelf in efteråt. Knappt hade han lyckats att draga in benet,
förrän vagnen satte af i starkt traf utåt gatan, och i ett nu var
den förbi den heliga obefläckade jungfruns mörka helgedom och
skyndade genom Milanos gator under ett ovanligt buller, som
hindrade alla rop att höras, särdeles som kusken sjöng en visa och
en karl bakpå en annan.
«Så fortsattes resan öfver en timme. Då vagnen stannade,
ville den deruti sittande herrn stiga ut, men hindrades af en karl,
som ställt sig på fotsteget och tilltäppte hans mun med en
näsduk. Snart voro nya hästar förspända, och nu bar det af uppåt
bergstrakterna; då det dagades, sågos Alperna nära. Midt i
farten, då de resande voro ute på vida fältet, stannade vagnen och
den okände kusken steg fram och slog upp vagnsdörren. ’Se så,
bäste signor, gå nu till ert kära Milano och berätta så väl de
helige fäderne, som alla de obefläckade jungfrurna, att ni fått taga
er en liten motion.’ Den talande var Felix, som med dessa ord
fick tag i Albonis arm och något ovarsamt drog honom ut. ’Se
så, herre, gå nu, eljest vet jag ej om det blir allvar af — se så’.
Signor Alboni, blek af fruktan och raseri, sade ej ett ord; han
fann ej ens mödan värdt att vädja till Fransisca, som lik en
döende satt och stirrade framför sig, såsom det tycktes, utan
medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
