Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Efter detta korta afsked, kastade Felix sig ia uti vagnen
och kusken körde. Om aftonen stannade vagnen vid det sista
värdshuset på södra sidan om Alperna. En vägvisare och
mulåsnor anskaffades, och resan fortsattes. Felix hade småningom
lyckats att förklara händelsen för den förskräckta Fransisca, som
nu öfverlemnade sig åt sitt öde och satte sig upp på mulåsnan
med en djerfhet och säkerhet, som förvånade och gladde Felix.
’Jag har som barn fått lära mig att styra dessa beskedliga djur’,
sade hon med ett fogligt småleende, och under samtal fortsatte
de vägen uppåt bergen, men en annan än den vanliga.
«Soien var ännu uppe på bergshöjderna; men mörkret började
sprida sig öfver Lombardiets bördiga slätter. Då stannade
Fransisca sin mulåsna och kastade en afskedsblick på sitt herrliga
fädernesland, der allt andas lycka — utom men niskorna. *Farväl,
ItalienI farväl, minnenas land!’ suckade hon och betraktade med
tårade ögon för sista gången sitt fädernesland. ’Ack! den blå
ormen har röfvat med sig ditt blödande barn; men’, tillade hon
modigare, ‘tärningen är kastad. — Huru långt är det till
Schwei-zer-gränsen?*
’Knappt en half mil, signora’, sade föraren.
’Således äro vi der fria.*
«Det var midnatt då de resande nådde gränsen, hvilken följde
en bergbäck, som slingrade sig genom en vild dal, som uppåt
begränsades af ett gletcherfält. När de öfvervadat bäcken, föll hon
på knä och bad; dejb varade länge. Ändtligen steg hon upp,
kastade sig i sin älsklings armar och sade: ‘Felix, för mig nu hvart
du vill. Jag följer dig till polens isar, i lifvet och i döden; jag
är ej italienska längre, jag är din — jag är svenska.’
»Påföljande dag voro de i ett schweiziskt värdshus, i
säkerhet för alla efterspaningar.
‘Men hvar har du kläder?’ frågade Felix bekymrad sin
fästmö, då han nu först märkte att hon alldeles icke var klädd för
en resa.
*Klädcr? — jag har inga. Jag har endast med mig ett litet
skrin’, sade Fransisca; ’det är läst — det är klostrets.* Hon
kastade en frågande blick på Felix. ‘Jag trodde’, sade hon, *att
det var mitt juvelskrin.’ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
