Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vn.
«Stöten i Falu grufvor var klart upplyst af mångfårgade
lyktor, som i festoner och klasar hängde öfver djupet. En ofantlig
meuniskomassa hade samlat sig omkring grufvan och i grufstaden;
öfverallt sken ljus, öfverallt hvimlade festligt prydda menniskor,
som under skratt och skämt strömmade upp och ner eller tysta
stodo och betraktade uppfordripgsverkets oupphörliga arbete; men
de gnisslande hjulens buller öfverröstades af folkhvirolet.
’Jag ville ändå en gång se den store konungen’, sade en
yngling, stödjande sig på Felix Ankarstjernas arm.
’Tyst, din röst röjer dig, Fransisca, oaktadt din förklädning;
äfven din utländska accent .gör, att man fäster uppmärksamhet
på oss.’ %
’Ja, du har rätt, Felix’, hviskade Fransisca, som, förklädd, vid
sin mans sida trängde sig fram genom de böljande hoparne for
att se den konung, som då afgudades, sedan hädades och ännu
på långt när icke fått rättvisa. ’Tyst, kungen kommer!’ hörde
man i hopen, och alla trängde sig närmare gruföppningen, der
man uppställt en spalier af soldater för att lemna plats åt
majestätet. Han steg af och, följd af sin svit och ställets auktoriteter,
nedsteg han under folkets hurrarop öch musikkårernas musik i
schaktet.
’Jag är gammal vän med gruffogden’, sade Felix, ’och har
så lagat, att du skall få se det inre af grufvan; men jag kan ej
följa dig dit ner i den klara belysningen — man skulle igenkänna
mig, och du vet att ... .’
’Konungen ej kan se oss’, inföll Fransisca. ’Nå väl, vår
hederlige Gerhard blir nu mitt beskydd’, tillade hon hälften sorgset,
hälften skämtsamt, och nu lemnade hon sin arm åt den trogne
vännen, som för tillfället hade klädt sig efter dåvarande mod —
en drägt, som långt ifrån illa klädde den magre mannen.
«Gerhard gick fram till stigarn, som hade vakten vid
gruföppningen, och uppvisade en lapp, hvarpå gruffogden skrifvit:
’unge baron Lichten med sin informator har mitt tillstånd att
nedgå i grufvan’. Spalieren öppnades och Gerhard och Fransisca
skyndade att taga plats i en gruftunna, som för tillfället var klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
