Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Magister Gerhard ville bortföra henne, men hon stod qvar;
det var skallerormen, som tjusade sitt offer.
’Och er herr man, hvar är han?’ frågade ändtligen den grymme
farbrodern. ’Tro ej, Fransisca, att jag vill dig illa; nej, jag vet
att din man är af en ansedd svensk slägt. Jag finner det alldeles
icke omöjligt, att en ung flicka öfverger sitt land, sin tro.’
’Nej’, svarade Fransisca med värdighet, ’icke min tro.’
’Nå väl, sitt land och ett tråkigt kloster, för att följa en
hygglig, rik och förträfflig ung man.’
’Jag ber er, signor’, inföll Gerhard, ’upphör med edra
förebråelser.’
’Förebråelser, ack nej. Fransiska vet ej, huru högt jag älskar
henne; hon vet ej, huru jag, för att rädda hennes frihet, hennes
framtid, hennes rykte, ville blott för en kort tid gömma henne
under den heliga jungfruns beskydd. Således, jag förebrår dig
intet, barn, jag endast vill vara din vän; jag är ju ändå din fars
ende bror, den enda slägtinge du har, den enda i hvilken en
droppa af ditt blod flyter.’
»Fransisca föll ur sin spänning. I dylika ögonblick vexla
.känslorna så hastigt, att man ej förut kan ana deras gång. Det
var också för första gången efter flera år hon hörde sitt eget
språk, det vackra, herrliga språket, som englarne skola tala. Det
var sannt, den mörka figuren, som stod framför henne, var ändå
hennes enda slägtinge; med ett ord, hon lutade sig mot Gerhards
axel och började gråta. — ’Det går ej an’, hviskade Gerhard.
’Ack!’ sade hon, sedan hon sansat sig, ’ni förlåter mig?’
’Ja, af allt hjerta. Jag har åtagit mig en mission till detta
land, endast för att försona mig med dig och din man. Jag skall
helsa på er; tillåter du det, Fransisca — din farbror?’
«Under de fester, som följde efter konungens besök i Falu
grufva, träffade åter signor Alboni sin brorsdotter och hennes man.
Det är omöjligt för en i sig sjelf öppen karakter att länge
bibehålla misstroende och allraminst hat. Felix antog derför hastigt
Albonis förklaringar och att han sjelf till stor del haft orätt, att
blott på några afbrutna meningar döma en menniska som
brottsling. Han fann ganska naturligt, att Alboni af ren tillgifvenhet
för sin pupill velat undandraga henne en förbindelse, hvars art
han omöjligen kunde känna, och det föreföll alldeles icke ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
