Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Det måtte val ej hänga ihop’, inföll jag, ’med hvad en gos9e
påstår sig hafva sett?’
’Jo. Du har således bort det, basta MargretaP’
’Ja och nej.’
’Hum lyder din saga?’
’Jo, en gosse, Petters i Hultet vildbasare till son, hade
observerat ett skatbo i en af de höga almarne, som stå strax
innanför trädgårdsmuren. Yisst fruktade han spöken, men älskade mera
att få skatägg, och vågade försöket. Han klättrade med stor möda
uppför muren, fick tag i en gren och lyckades att få fotfäste i
i trädet. Han triumferade som bäst, då han på afstånd fick se
tvenne svartklädda fruntimmer, som, åtföljda af magister Gerhard,
promenerade i trädgården. Nu gällde Gerhard för en slags
trollkarl, och pojken trodde att han spatserade ihop med några redan
aflidna personer, gaf till ett anskri och nära nog störtade ur
trädet på muren samt i ett hopp i marken utanför. Han skadade
sig icke, och man tror nu, att gasten ställt till allt det der.’
’Godt, ingenting vidare; men det är ändå nödigt, säger
Gerhard, att ej låta trädgården vara en så mystisk ort som förut. Vi
skola gå dit in, så att folket ser det —och Margreta har sett
— en vanlig trädgård, ingenting annat.’
’Men — lefver friherrinnan ännu?’
’Ja — ja, barn, men — men, snart måste ändå gallerporten
öppnas och den gamla gästen flytta derifrån. Hon är mycket sjuk.’
«Enligt öfverenskommelse spatserade friherrinnan och jag
dagligen i den lilla trädgården, och ryktet om de tvenne fruntimren
i sällskap med Gerhard reducerades snart till, att vi begge gått
der, således inga spöken.
’Men hvarför’, frågade jag, ’behöfde väl friherrinnan Fransisca
på detta sätt gömma sig?’
’I böljan derför, att Alboni verkligen arbetade på att få
henne tillbaka och troligen lyckats, om ej Gerhard undandragit
henne alla forskningar. Ett helt år reste han och hon på
kontinenten, i England, Skottland och slutligen Irland. Under detta
år förlorade Alboni alla spår och märkte, att man ej lät ertappa
sig; han nöjde sig således med att slippa göra reda. De resand*
dröjde länge i Irland; det är’ett katolskt land, och Fransisca
återfick småningom mera själslugn inom en rättrogen, fattig familj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
