Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der hon bodde. När hon reste, medtog hon ett af deras barn,
en flicka, som alltsedan varit hos henne. Fransisca ville helst gå
i kloster, men kunde ej, såsom helgerånerska, göra det i den
katolska kristenheten utan att få indulgens af den helige fadren.
Nog af, hon ville lefva osedd, glömd, endast sysselsatt med
andakts-öfningar och betraktelser, och Gerhard beredde henne här en sådan
fristad. Stackars gubbe! han har förspillt ett helt lif endast för
att tjena två menniskor, endast för att vara trogen i döden/
«Mot vintern, då redan snön låg på marken, fann jag en dag
friherrinnan i tårar och baronen sysselsatt att trösta henne.
’Tacka Gud att hon fått frid’, sade han, ’tacka Gud’; men
stora tårar i ögonen visade att han var djupt rörd. Jag stannade
utom dörren.
’Kom, Margareta’, snyftade friherrinnan, ’det är slut — slut.’
’Således ?’
’Ja, det är slut, och vi fingo ej kalla läkare — nej — hon
förbjöd det.’
«Åtta dagar derefter voro baronen, friherrinnan och jag * sent
på aftonen samlade, då vår hederlige själasörjare inträdde.
’Välkommen! Tack, evig tack för er tystnad, bäste prost,
bäste vän’, sade baron och omfamnade honom. ’Nu skall ni
inviga henne till grafven. — Hon trodde väl ej som ni, men hon
älskade och bad. Tror ni ej att hennes böner gingo till Honom
deruppe, som dömer kärleksfullt öfver sina barn?’
’Ack, baron’, yttrade prosten, ’låtom oss ej strida om denna
fråga —- den döda vet nu bättre än vi, huru det verkligen är.
Ack, hon inser nu den oändligt lilla skillnaden, som finnes mellan
tro och tro, mellan hopp och förtröstan. Låtom oss gå.’
«Med dessa ord gick han ut, och vi gingo efter. Den tröga
gallerporten knarrade. Under djup tystnad vandrade vi genom
den gamla trädgårdens mörka gångar, der nu de gulnade löfven
kastades omkring af höstvinden, och nalkades det gamla lusthuset,
hvars fönster voro upplysta af ett matt sken.
«Vi inträdde (det var första gången min fot beträdde
tröskeln) och kommo i ett slags förmak, svartklädt med kläde,
bro-deradt med hvita stjernor och kors. Detta var ett egenhändigt
arbete af gamla friherrinnan. Längst framme i rummet stod en
öppen kista och i den en sofvande qvinna, med det silfverhvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
