Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag vet icke. När hau dog, fann man i bans gömmor etif
krucifix med underskrift: ’Kristus är mitt lif och döden är min
vinning’, skrifven med magisterns ordentliga, fina, petiga stil; men
om han varit katolik, så––––-»
Tanten tystnade.
«Hvad då?»
«Jo», tillade hon, «då hade han blifvit landsförvist, om han
ej velat hyckla sig vara lutheran; ty», sade hon skrattande,
«dyg-den belönas och brottet straffas här i landet.»
«Det der skulle kunnat bli en hel roman», böljade en.
«Nå, är det icke —?»
«Men en roman skall vara lång, flera delar och häften, bör
upptaga en bouppteckning öfver hvad hvarje förekommande person
eger, är och kan blifvå — med ett ord, en teckning icke ur
lif-vet, utan om lifvet — och gudnås den, som målar sitt eget land,
han har afsigter, han har tendenser, bevars, hvaremot, om man
målar andra länder, man icke har någon tendens; man trampar
då ej sina egna värda medborgare på tåspetsarne — utan andra,
och det kan tålas; det förstör ej konsten, det afbryter ej den äkta
konstnjutningen att ligga baklänges i en soffa och läsa, utan att
igenkänna en enda sanning — men likväl, tant, ni med er
erfarenhet — tala om något dylikt.»
«Ja», anmärkte kaptenen, «kusins berättelse har satt oss i ett
dystert sinnelag. Vi behöfva få något gladare.»
Tant Margret, som långt ifrån var dyster, skrattade och sade:
«Nå, då skall jag tala om för er om Mimmi.
«Jag hade nyss flyttat till W—stad, der jag icke kände mer
än några få familjer», började tant Margreta. «Jag var der 1
samma egenskap, som förut på Kemminge, hos öfverste von
Sal-lern. Öfversten var omkring fyratifem eller femtio år, hans fru
blott några och tjugu. Det är klart att när en gammal ungkarl
inträder i giftermål, har han mycket qvar, som påminner om hans
vilda tillstånd. En ungkarl växer fri i marken, och då han gifter
sig, inflyttar han i en trädgård, der han måste underkasta sig en
viss upputsning, som derutanför ej var nödig, till och med skulle
skadat hans originalitet. Öfversten hade sina vanor, som lilla frun
hade svårt att få bort, och dessa försök, som dels lyckades, dels
strandade, hade med sig både obehag och löje, både vedermöda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
