Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glädje. Öfversten var en rättfram karl, utan verklig bildning,
men med en hjertlig godmodighet i hela sitt sätt att vara. Dä
han nu fått fru och våning och dessutom penningar med frun, så
måste hans lefnadssätt förändras. Han var förut en stark rökare
och brukade gulaktiga gardiner i sitt rum; nu måste de vara hvita.
Han blef oupphörligen besvärad af pigor, som skurade, satte upp
gardiner och torkade dam, fastän han hundrade gånger på sin
salighet försäkrade icke allenast att han sjelf mådde mycket bra
med gula gardiner, dammiga tafvelramar och ett golf som ej var
snöhvitt — hvarom dessutom ingeu, som förut känt honom,
tvif-lade — utan att det ganska väl gick an att en f. d.
öfverstelöjt-nant, som fått öfverste afsked, utan att blygas kunde bebo så’
lunda utstofferade rum. Men allt detta halp icke det allraminsta.
Öfversten befann sig som om han flyttat in i ett maskineri, der
hvarje pjes gjorde sin tjenst och arbetade till trots mot alla
protester, och ändå var han lycklig och skrattade åt sina små [-besvärligheter;-] {+besvär-
ligheter;+} ty, på det hela taget, Öfversten tyckte rätt mycket om
att ha prydligt omkring sig, endast detta kunnat gå på samma
lätta metod som i tusen och en natt, att osynliga féer, utan
buller, utan bång och ruraförvisning för herrn i huset, gjort allt det
der, som nu, verkstäldt af menniskor, blef en smula besvärligt.
Öfverstinnan var en treflig och glad menniska. Hon egde
förmågan att styra och ställa allt på det bästa, göra allt lätt och
så litet obeqvämt som möjligt, och detta gjorde att öfversten, då
han kom med full föresats att brumma, vanligen blef så tvärt
af-bruten, att han skrattade i stället. Detta var visst en dekonfltur,
s om borde sårat hans manliga stolthet; och i sanning, öfversten
fann det sjelf och kunde efteråt förarga sig öfver att han var ’för
god* — men allt detta ändrade icke förhållandet.
«Jag hade varit i huset omkring fjorton dagar och var redan,
ty jag har lätt derför, invigd i alla husets små mysterier samt var
dessutom gammal vän med öfverstinnan, så att jag ganska noga
kände detta vänskapliga gnabb, denna meningsstrid, som faller sig
så bjertans rolig att betrakta på närmare håll; då en hustru,
endast och allenast för att göra sin gubbes lif behagligt, måste göra
tvärtemot hvad han vill och bära alla hans anmärkningar, eller då
hon kör ut honom att taga rörelse för helsan, fastän han vill vara
stilla och hon sjelf helst såg honom hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
