Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Ack ja, gode, älskade vänner’, fortfor mamsell Mimmi,
lösgörande sig ur öfverstinnans armar, ’det är ändå något att ega
sanna, innerliga vänner.’ — Hon iordningsatte en lång lock, som
fallit fram från örat, bakom hvilket han haft sin plats, ty
mamsell Mimmi brukade ej håret som andra menniskor. — ’Ack, och
se da englabarnen; kom hit, lilla Otto!’
«Gossen tvekade.
’Otto, känner du inte igen tant Mimmi? Ack jo, låt den
lilla skälmen göra som han vill. Kom hit, lilla Amor, kom bit,
Otto! Tant Mimmi har på landet tänkt på er, älskliga barn,
och’ — klappande öfverstinnan — ’du förstår huru. Se’ — nu
drog hon fram en väldig pirat och satte sig på huk på golfvet
— ’kom nu hit, lilla Otto!’
’Se så’, tillade öfverstiunan med en allvarsam blick på gossen,
som ej tycktes ha lust att gå, ’Otto, gå fram till snälla tant
Mimmi — och du, Adelaide — nå, barn.’
’Ack, låt dem komma! Se här har jag en drufklase, som jag
bröt af stammen derute på Berndtstorp — och der är ett skönt
orangeri.’ Och med dessa ord drog hon riktigt nog upp en strut,
som såg teralig8n genomblöt ut. ’Ack! oaktadt all aktsamhet, så
ha några drufvor gått sönder — se så, Otto’ — stoppar ett par
drufvor i gossens mun — ’och du, lilla Adelaide’ — likaledes i
hennes mun — ’vi skola akta mammas hvita golf — åter
uppstigande och åter rättande lockarne. ’Men förlåt’ — hon neg
för mig.
»Öfverstinnan presenterade mig.
’Öfverstinnan presenterar icke mig’, sade mamsell Mimmi, ’men
det är detsamma. Jag heter Mimmi Qvistbäck och är husets bästa,
innerligaste, sannaste vän — ja, jag är allas vän, som fatta mig;
vi’, tillade hon och klappade mig, ’vi begge skola snart förstå
hvarandra, vara något för hvarandra. — Hvad, mamsell läser?
Ah, berrligt!’ — det var en fransk roman, det såg jag nu först
— ’ja, det är endast här man ser en sådan läsning — en sådan
odling af själen, af känslorna, — men hvar är öfversten? — man
sade mig derute att han var hemma.’
’Ja, han kommer väl snart; men slå dig nu i ro, söta Mimmi.
— Du förlåter att barnen skräpat ner.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
