Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Ack! låt barnen leka — deras oskyldiga nöjen ha aldrig
besvärat mig/
«Det är tid att beskrifva husets innerligaste, sannaste och
bästa vän.
«Det var en liten figur, klädd i en alldeles egen drägt både
till snitt och färg. Man såg att mamsell Mimmi på samma gång
ville vara både modern och egen, tvenne saker, som ej passa ihop.
För öfrigt var hon liten, mager och blek samt försedd med ett
par ljusa ögon och hade, då hvarje menniska måste bära hamnen
af ett djur, i allranärmaste måtto likhet med en fisk, då ännu
färgerna skifta på ryggen.
Du kan icke, lilla söta Emma, föreställa dig huru välkommen
jag var på Berndtstorp hos de söta menniskorna. Ack! hvad gamla
rådinnan är för en ädel menniska, och min. söta, goda Emerence
— ack! vi hade förtjusande dagar tillsamman — kom hit,
Ade-laide, och sitt i tants knä!’
«Med dessa ord fick hon tag i den arma ungen, satte henne
i knä’t och öfveshöljde henne med smekningar och kyssar, som
barnet dock, på allt vis, sökte undvika.
’Ack! hvad jag ändå älskar barn, och de förstå också mig
— hör på, lilla Adelaide, du fattar säkert huru oändligt tant —
sitt stilla, lilla engel — huru oändligt tant Mimmi håller af små,
snälla barn — de höra Guds rike till. — Apropos! det var sorg
derute på Berndtstorp, lilla Betty stod ej ut längre — ja, om jag
icke varit, hade Emerence dött af sorg; men jag gaf henne ingen
ro, jag sysselsatte oupphörUgt med andra tankar. — Sitt stilla,
lilla Adelaide.’
’Hon rent af skrynklar ner din klädning, bästa Mimmi’,
anmärkte öfverstinnan, som tycktes liksom jag beklaga barnet, som
förgäfves arbetade att göra sig löst.
’Gör ingenting, söta Emma — Adelaide håller nog af tant
Mimmi — se så, omfamna mig, se så, den ena lilla armen så här,
den andra så der — se så — jo, vi bli nog vänner — men för
att fortsätta: så snart jag fick höra att lilla Betty var sjuk,
skyndade jag till Berndtstorp och hjelpte Emerence — jag satt inne
hos barnet hela tiden och gaf det in hvarenda sked af mixturen.
Ack, Emerence ville inte, hon blef ond på mig; men jag tillät
henne aldrig vara ensam. Man måste tåla sina vänners små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
