Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Ha, ha, ha, hal’ skrattade öfversten, ’men na allvarsamt»
Alfred — nu hålla vi munnen om det der — det passar inte
längre.’
’Jag skulle tro’, inföll Mimmi, ’att det skulle passa sig om
konglig sektern fick utgjuta sina känslor för sin evigt saknade
moders bror.’
’Evigt saknade? Är hon . . .P’
’Ja, det är hon’, afbröt Alfred, ’ja, det är hon.’
’Jaså for f-n, det var sannt — det hade jag glömt.’
’Det vill mycket till att glömma en älskad syster’, anmärkte
Mimmi med en talande blick på Alfred; ’det är väl ej alla, som
hafva så lätt att glömma, som öfversten tycks ha.’
’Hör på, kära Margreta’, sade öfversten till mig när vi
råkades ensamma, ’hör på — det här går rent f-n i våld. Den slyngeln
tar inbillat henne så mycket klister, att hon kan bli galen —
kära Margreta — det var förbannädt dumt gjord t; men vrid
huf-vudet rätt på henne igea — och åäg rent ut, om ingenting annat
hjelper.’
’Men, öfverste, det var det jag fruktade.’
’Jaha — ja, qvinnati är ett svagt käril; men strax vi ha ätit
så g& vi vår väg, och då kan Margreta på lämpligt sätt — hm,
på lämpligt sätt . . .*
’Ja, uppgif mig sättet!’
’Hm — på hvilket sätt som helst; men bevare oss Gud, om
Emma komme hem och Mimmi folie i förtviflan och så vidare.’
«Måltiden var tyst — öfversten förargade sig öfver sig sjelf,
den käre brorsonen begrep att han gått för långt, Mimmi
funderade på hjertats mystér och jag på det der ’l&rapliga sättet’.
«Som sagdt var, aftroppade herrarne, och jag och Mimmi
skulle nu talas vid.
’Bästa Mimmi, du talade länge med Alfred; hvad talade
ni om?’
’Vi? —jo vi talade om hans mor.’
’Nå, hvad då?’
’Jo, ser du, öfversten är kallare än jag trott honom om
att så kallt, så hårdt slita sönder själens fina väfnadl’
’Hur då?’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
