Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning, jag känner mitt värde som qvinna nog mycket, för att
hålla honom på afstånd. Jag tviflar på att han ens vågar väcka
en dylik fråga, om ej händelsen kastar tillfallet i hans väg —
således kan jag ej mottaga några lyckönskningar till annat eller
mera än att en gång i mitt lif hafva funnit en, som uppfattar
mig, som förstår mig, som med vänskapens hela värma sluter sig
till mig/
«Efter detta samtal sågo vi ej till Mimmi på Gud vet huru
länge.
«Påföljande annandag jul voro vi i kyrkan, och som ett
åskslag från en ren himmel dundrade från predikstolen följande:
’Lysning förkunnas för första gången mellan konungens
tro-tjenare, hofkamreraren Samuel Petter Görlander och enkefru
stads-fiskalskan Qverthal, född Lunterman, och önskas’ m. m.
«Ofverstinnan och jag betraktade hvarandra med stum häpnad
— och då vi kastade en blick åt karlsidan mötte vi öfversteis
leende ögon.
«Det var nämligen han, som, oaktadt köld och yrväder, dén
dagen prompt velat ha oss till kyrkan. Yi funno nu att han af
presten fått veta den stora hemligbeten på förhand.
«Kamrern hade förbehållit sig att ingen, förr än lysningen
förkunnades, skulle få veta saken — han liksom blygdes att fjerde
gången blifva lycklig.
«Nyheten kom alltför plötsligt för att icke verka på
Minå-mis helsotillstånd. Hon hade qvällen förut suttit länge hos
h^f-kamrern och gjort betraktelser öfver stjernorna och naturens evfea
harmoni — om motsvarigheterna i lifvet och så vidare — 4ch
hofkamreraren hade hört på, hållit med och bedt henne ej glömma
bort en gammal vän. Och så —l!
«Mimmi var länge sjuklig — och började nu på att nyttja
medicin. Hon hade lyckan att gång efter annan träffa ädla läkare,
som både förstodo hennes lekamliga* lidanden och kunde fftta
dem, som sårade hennes själ. Emellertid blef ej denna forvildelse
långvarig — hon fann idel tomhet, idel materialism och
okunnighet hos stadens tre läkare. Sommarn derpå reste hon till en
brunu. Brunnsläkaren der var genast en ädel, känslig själ,|men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
