Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fräckaste tjuf som finnes, faan har bitit hufvudet af skammen,
som man säger, och Gud vet huru länge folk går säkra om sina
lif. Så ser lyftnanten att det blifvit en stor eld af en liten
gnista; men hvem blåser på att det biir så rasvildt? — inte vet
jag; men visst blåser det på, och det tyckes liksom folk riktigt
skulle frukta för att icke brottslingarne blefvo så förhärdade, som
de nu, blifva. — Det felar inte, utan ser lyftnanten, af liten rök
gör man en stor eld, som bränner oss inne allihop till slut. Der
ser herrn hur det är med stackars Andreas; men si i våras så
blef käringen sjuk och kantänka hon var rädd om lifhanken — och
så skickade hon efter kloka gubbar och gummor och de både
göto bly öfver henne och hade henne ut och drogo henne genom
en jordvall och annat som brukas när folk äro illa sjuka — men
ingenting halp, utan det blef allt värre och värre. Ändtligen var
det så långt kommet, att det var rent ute med henne, och då så
for de in till en doktor i staden och han skref en lång nota, som
kostade sju och tjugu daler på apoteket, och det var både droppar
och små hagel, och så tog hon i sig af alla slagen; men si inte
kan menniskor rå på när Herren har räknat våra dagar, det
förstås, så att det lutade utför och lackade åstad med hvar timme,
så att visst hade en kunnat klippa af doktorsnotan midt på och
hon fått nog ändå; men hon hade ändå god råd, så att det gjorde
just ingenting. Emellertid så låg hon der och kämpade och
kämpade och kunde inte dö, fastän mor — hos häradsdomaren — både
läste öfver henne och annat; men så kom mor att tänka så: hon
har alltid varit så näriger af sig, att hon nog sytt på någon
söndag under predikan och derför tog mor tre synålar och bröt
tvärt af öfver henne, så att hon skulle få dö, men det gick inte
för sig, hon dog inte ändå; ändtligen så tänkte mor som så:
kanske den der domen öfver Andreas qväljer henne, och så letade
hon upp papperen om Andreases brott och ref sönder dem i tre
bitar öfver henne, och brände bitarne till aska och gaf henne att
dricka, och se då blef hon förlossad och dog. — En sådan ända tog
den menniskan; men stackars Andreas emellertid, som genom
kyrko-plikten blifvit en brottsling för hela lifvet! Det är med
skam-pallen i kyrkan, som ordspråket säger: «der vår Herre har sin
kyrka, har också skam sitt kapell», för si, skall hin onde få makt
med en fattig syndares själ, så är det då mqn sätter skampallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
