Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrift, men inte kunde jag låta bli att tänka på
rentjuren, för si, den var jag rädd om — och så
när jag kom hem, så var, perkel i mej, tjuren
fallen i en klyft och död som en stock. Då
körde jag Jacob från mig ty jag hade ingen nytta
af honom.»
»Men han är dock din son.»
»Ja, en odåga är han, och det är inte värdt
att pastorn talar för honom, utan ta nu hit
Natt-varra, så att jag må få’t innan jag kolar af.»
Det var klart att pastorn ej ville åt en
men-niska i en sådan sinnesstämning gifva Nattvarden;
men han talade för döfva öron.
»IIvar har du dina penningar, du kan ju
inte ändå taga dem med dig», sade pastorn många
gånger; men den gamle lappen blott skakade på
hufvudet med yttersta uttryck af ovilja.
Han blef allt mera svag; slutligen förmådde
han ej tala, utan blott tecknade med fingrarne
hvad han önskade — ändtligen förmådde han ej
ens detta, utan slumrade in, och då den gråhvita
morgonen grydde, fanns han ej mer.
»Som ett djur lefde och dog han», suckade
pastorn, »och dock var äfven han ämnad till en
högre, en ädlare mensklig bana; med småaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
