Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hat, med ömklig snålhet i hjertat och likväl med
ett orubbligt djuriskt lugn gick han inför Guds
dom. O! det är dock jag som var ansvarig
äf-ven för denna menniska — hvars pligt det var
att rycka honom ur förnedringen — och sådan
dog han; sådan, usel och arm, brottslig och full
af hämnd, skall han i ångest böja sig inför
Domarestolen och ursäkta sig och säga: Man lärde
mig ingenting bättre.)’
Denna scen uppskakade den ädle
prestman-nen, och han hade ej under sina betraktelser
märkt att elden slocknat och den kalla
höstvinden genomisat hans lemmar; han började frysa
häftigt; men livad var att göra? Väderleken blef
allt mera sträng, det började snögloppa,
fjellvinden började sno i ringar, kölden blef
genomträngande, fuktig och tryckande. Han återtog sin
vandring mot hemmet genom de fattiga
marsko-garne, öfver tufvor och klippor, till dess han
återfann sin häst, och nu gick det bättre. Han
kände dock att hans helsa fått en stöt som
verkat djupt; men då hans hustru glad och fryntlig
kom emot honom der hemma, låtsade han om
intet, utan försökte att se glad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
