Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De senaste motgångarne nödgade regeringen att (1638) åter
närma sig Frankrike och genom ett nytt förbnnd med detta
land skaffa sig subsidier, ett förbund, som sedermera förnyades
ända till krigets slut Ständerna åtogo sig nya bevillningar och
ntskrifningar, och beslut fattades om försäljning af kronogods.
Derigenom kunde betydliga förstärkningar sändas till Tyskland;
Banér blef åter nog stark att drifva Gallas ur Pommern och
slutligen tränga honom tillbaka öfver Elbe. I början af 1639 inbröt
Banér åter i Sachsen, slog en förenad kejserlig-sachsisk här vid
Ckemnitz och utbredde sig i norra Böhmen, der han stannade ett
halft år. Dessa framgångar underlättades genom Fransmännens
samtidiga segrar vid Rhen, der hertig Bernhard med sin af
Frankrike besoldade här intagit Elsass och inträngt i Schwaben.
Efter hans plötsliga död drogo hans trupper (Weimarianerne)
under franskt befäl den svenska hären till mötes och förenade sig
i Thüringen med den från Böhmen kommande Banér (1640). De
förbundne kunde dock föga uträtta emot de kejserlige, som nu
anfördes af den försigtige Piccolomini. Men i början af 1641
inbröt Banér oförmodadt i Franken och sökte öfverrumpla
Regensburg, der den tyska riksdagen under ledning af kejsaren sjelf var
samlad. Staden hann dock sätta sig i försvarsskick, och Banér
öfvergafs af de.n franska hjelphären, så att han måste uppgifva
företaget. Han lade sina trupper i qvarter vid Böhmerwald, men
blef der i sin ordning öfverrumplad af de kejserlige och gjorde
nn ett mästerligt återtåg genom Böhmerwald och Erzgebirge, hack
i häl förföljd af en öfverlägsen fiende. Återkommen till Sachsen jgy
med ringa förlust, insjuknade Banér och dog, 1641. Fienden
begagnade tillfallet att angripa den förenade svensk-franska hären,
men blef efter en blodig träffning nära Wolfenbuttel tillbakaslagen.
Lennart Tontemwons fäfttåg. Danska kriget
Efter Banérs död uppstod i den svenska hären mycken oro
och split, som dock stillades, när den nye fältmarskalken tagit
befälet. Denne var Lennart Torstensson, i hvilken Banér
fick en värdig efterträdare, såsom fältherre mer beräknande och
försigtig än Banér, såsom menniska mildare och ädlare. Han var
så giktbruten, att han ofta måste bäras på en bår, men vann det
oaktadt de största segrar, som vunnits sedan Gustaf Adolfs död.
På våren 1642 nppbröt Torstensson från sina qvarter vid nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
