Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges författning och förvaltning - Riksdagens verksamhetsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Sveriges författning och förvaltning.
354
begäran åtskiljas, förrän den varit samlad i
4 månader, såvida icke konungen upplöser
bägge kamrarna eller den ena af dem. Detta
innebär att konungen påbjuder nya val till
endera eller båda kamrarna. Upplösning får
endast ske medan riksdagen är församlad. I
detta fall skall riksdagen, med bibehållande
af sin egenskap utaf lagtima, sammanträda
inom tre månader efter upplösningen och får
ej vidare af konungen upplösas förrän fyra
månader från det senaste sammanträdets
början. Urtima kallas den riksdag, som koungen
å annan tid sammankallar. Den kan åtskiljas
när konungen vill och skall vara hemförlofvad
innan tid för lagtima riksdags sammanträde
infaller. Urtima riksdag får endast behandla
de ärenden, som föranledt dess
sammankallande. — Kamrarnas talmän utser konungen.
I konungens närvaro får icke öfverläggning
äga rum eller beslut fattas. Statsrådets
ledamöter kunna vara riksdagsmän, men få,
liksom justitieråd, icke deltaga i utskott eller
val till utskott. Statsrådsledamot, som icke
är riksdagsman, må i hvilkendera kammaren
som helst deltaga i öfverläggningarna, men
icke i besluten.
Eätt att väcka förslag tillkommer konungen,
riksdagsman samt inom bestämda gränser
vissa utskott. Konungens förslag kallas
propositioner, enskilda riksdagsmäns motioner.
Körande de senare gäller den föreskriften, att
de skola väckas inom tio dagar från riksdagens
öppnande, såvida de tillhöra ett ständigt utskotts
behandling, dock med undantag af frågor,
som gälla grundlag eller föranledas af
händelser, som under riksdagen inträffat, ty
sådana ärenden få liksom motioner, som skola
behandlas af tillfälligt utskott, väckas när som
helst.
Utskotten hafva att utreda hvarje väckt
förslag samt till- eller afstyrka det; dessutom
hafva vissa utskott äfven några andra
befogenheter. De äro af flera olika slag, nämligen
ständiga, sammansatta, särskilda, tillfälliga,
enskilda och hemliga.
Ständiga kallas de utskott, som enligt
riksdagsordningen skola finnas under hvarje
lagtima riksdag, och mellan hvilka de frågor äro
fördelade, i hvilka riksdagen har beslutande
rätt. Understundom kan en fråga förekomma,
som är af den natur att hon bör behandlas
af flera utskott; i detta fall sammanträda
deputerade från hvart af dessa till hennes
behandlande och på detta sätt bildas ett
sammansatt utskott. Särskilda utskott tillsättas
mera undantagsvis för att behandla en fråga,
som egentligen tillhör ett ständigt utskott,
men som är af den vikt och omfattning, att
man icke anser det ständiga utskottet, som
ju har många andra ärenden att syssla med,
i stånd att skänka henne nödig behandling.
På sådant sätt hafva t. ex. vanligen
härordningsförslagen brukat behandlas. Alla de nu
nämnda slagen af utskott utses af båda
kamrarna så, att hvardera utser lika många
ledamöter i dem. De tillfälliga utskotten väljas
åter af hvardera kammaren för sig. De hafva
att handlägga frågor, som ej höra till något
ständigt utskott, sålunda af frågor, i hvilka
riksdagen icke äger beslutande rätt utan som
tillhöra konungens administrativa eller
ekonomiska lagstiftningsrätt. I dessa
angelägenheter kan dock riksdagen, såsom nämndt,
framlägga petitioner, och när förslag härom väckes,
skall ärendet hänvisas till ett sådant tillfälligt
utskott, såvida det ej genast afslås af kammaren.
Ty medan i andra frågor beslut ej får fattas
förr än sedan utskott behandlat ärendet,
kan ett förslag, som skall till tillfälligt
utskott, genast afslås. Hemligt utskott kallas
de deputerade, som riksdagen till ett antal af
sex från hvardera kammaren har att utse för
att på konungens begäran med honom
öfverlägga i ärenden, som han pröfvar böra
hemliga hållas. De ha ingen beslutande rätt
utan blott att meddela honom de råd och
upplysningar han kan af dem äska. Sådana
utskott förekomma ytterst sällan. Enskilda
utskott äro de, som en kammare kan tillsätta
för att behandla en fråga, som enbart angår
denna kammare, t. ex. rörande dess
arbetsordning e. d.
Antalet ledamöter är i riksdagsordningen
fastställdt endast för de ständiga utskotten,
medan kamrarna själfva bestämma det i fråga
om de öfriga; dock med iakttagande af att i
de särskilda utskotten (liksom i de ständiga)
antalet medlemmar skall vara lika stort från
hvardera kammaren.
De ständiga utskotten’äro fem, nämligen: 1)
Konstitutionsutskottet (20 ledamöter) att väcka
och upptaga frågor rörande förändringar i
grundlagarna samt att granska de i statsrådet
förda protokoll och med anledning däraf, om
så finnes nödigt, ställa statsråd till ansvar;
2) Statsutskottet (24 ledamöter) att utreda och
för riksdagen uppgifva statsverkets
riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och behof. Alla
förslag om anslag af statsmedel, om statens
inkomster och utgifter behandlas i detta
utskott, som äfven har att granska förvaltningen
af dessa. I följd af dessa frågors stora
betydelse är detta utskott det viktigaste. 3)
Bevillningsutskottet (20 ledamöter) behandlar
bevillningsfrågor samt har att därvid föreslå
hur den erforderliga bevillning skall utgöras,
d. v. s. hvarifrån de nödiga penningmedlen
skola tagas. 4) Bankoutskottet (16 ledamöter)
granskar riksbankens styrelse och tillstånd
samt har att hos kamrarna föreslå och i mål,
för hvilka utskottet fått sig en sådan makt
af riksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
