Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor utsträckning. Till alla dessa planteringar skulle enligt
ständernas önskan statens jord upplåtas. Sålunda voro vid
Norrköping i slutet på 1740-talet ej mindre än 80 tunnland dylik
jord tagna i anspråk för tobaksodling. Allt detta odlingsarbete
var föremål för ständernas särskilda välbehag och belönades med
premier, som skulle mana till efterföljd.
För att gifva spridning åt kunskapen om ekonomiska ting
inrättade man lärostolar vid akademier och gymnasier. Sålunda
utnämndes e. o. notarien i Commerce-Collegium Anders Berch
till Œconomie och Commerciorum professor vid Uppsala
akademi, och i några städer i riket tillsattes s. k. plantagedirektörer,
hvilkas syssla förbands med en œconomie lektorsbefattning vid
därvarande gymnasium. I denna egenskap tjänstgjorde under
några år i början af 1760-talet i Linköping förre v. direktören
för Alingsåsverken, doktor Carl Nyrén.
Under alla dessa bemödanden glömdes vår modernäring.
Merkantilsystemets män hade satt penningen som mål och
ville göra den uppfattningen gällande, att jordens produkter voro
föga ägnade för export och sålunda odugliga vapen i kampen om
penningen. För öfrigt stod åkerbrukarens yrke ej högt i kurs.
»Under krigen», säger Cygnæus, »hade en viss missaktning för
de fredliga yrkena uppstått. Särskildt ansågs det mångenstädes
vanhedrande att arbeta med plöjande och sådd».
Men jordbrukets tid kom. Införseln af utländsk spannmål
stod i ständig stegring, och stora folkskaror utvandrade. Tvifvel
på den rådande hushållsplanen började allt oftare förnimmas,
ehuru ständerna genom viten sökte näpsa den, som kom fram
med något klander och därtill förklarade, »att hvarje motsägelse
endast kunde dikteras af okunnighet eller af en arghet, som kunde
fördärfva millioners välfärd». Hvilket värde allmänheten i
själfva verket satte på plantager, fick doktor Nyrén i fullaste
mått erfara vid sina försök med mullbärsträd. »Jag förskref»,
säger han i sin själfbiografi, »mullbärsfrön för egen räkning
ifrån Consuln Holm i Montpellier de Cette, och hade redan i
Maji månad 1763 på diverse ställen i och utom staden mot 10,000
frodiga plantor, i tanke at anlägga Silkesavel. Jag anmälte mig
til åtskilliga planteringars anläggande af färgstoffer,
medicinalväxter och trädskolor. Men af så många 100 tunneland
Cronojord, som blifvit donerad Linköpings stad, fic jag icke et enda
oc var ej heller i stånd at öfvertala någon ende Borgare til
deras anläggande. Så förbittrad var Magistrat och Borgerskap
emot mig. Oc Landsh. ville, eller tordes ej göra dem emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
