Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom staden öfvertalade jag doc någre at anlägga
trädplanteringar.»
År 1763 reste han till Skåne i enskilda angelägenheter och
stannade där till midsommaren 1764. »Vid återkomsten til
Linköping», säger han, »fann jag ingen af mina mullbärsplantor;
ty ovänner hade utrotat dem oc sått ogräs i stället, eller
planterat kål såsom det hände i Biskopens egen trädgård. På Grefve
Bondes gård, Kallerstad, hade jag visst 3,000 plantor, dem
jag fic veta, at bönderna skållat ihjäl med hett vatten, på det de
åter skulle få nyttja täppan till kålland.»
Ehuru reaktionen i detta speciella fall måhända iklädt sig
väl brutala former, så trängde dock på öfvertygelsens mildare
väg så småningom en annan uppfattning igenom.
Besinningsfulle män, såsom en Krüger, en Chydenius, framhöllo i
tal och skrift, att man tagit miste om vägen. Redan ett
decennium i förväg markerar den senare samma idériktning, som,
utformad till en hel lärobyggnad, snart skulle komma att
öfversvämma hela Europa, den s. k. fysiokratismen. Denna hade sina
penater i Frankrike. Ehuru således redan enskildt presenterad,
kom åsikten hit med nyhetens hela behag.
Hade merkantilisterna gått för långt åt ena hållet, så
öfverskredo fysiokraterna måttans gränser åt det andra. De lärde,
att endast jordbruket var produktivt, under det att alla andra
näringsgrenar strängt taget kunde anses sterila. I samma mån
som fysiokratismen med dess öfverskattning af jordbrukets
betydelse vunnit insteg i landet, lyckades man också förmå
statsmakterna att lika välvilligt offra åt den nya riktningen, som en
gång förut åt merkantilismen. Med alldeles samma medel, som
de fordom omhuldade manufakturerna upphjälptes, skulle man
nu sätta den försummade jordbruksnäringen på fötter.
Råämnesproduktionen skulle premieras och importen af spannmål
försvåras.
Vi få dock ej glömma, att äfven under hattarnas regering
röster höjdes till jordbrukets fördel. Den ofvan omnämnde
professor Berch, som blifvit utsedd till sin befattning på rent
merkantilistiskt program och hvars renlärighet öfvervakades af
handels- och manufakturdeputationen, vågade dock i sitt
förnämsta nationalekonomiska arbete göra sig till målsman för den
uppfattningen, att jordbrukets liksom andra näringars bedrifvande
fordrade ingående studier samt att det ålåge staten att tillsätta
förståndige män, som skulle resa omkring i landsorterna och
angående jordens uppodlande eller förbättrande gifva goda råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
