Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta uttalande af en lärd nationalekonom var ju i sig själft
värdefullt nog, men som det talade ordet träffar bättre än det
skrifna, kan man väl säga, att den första märkesstenen i det
svenska jordbrukets nyare historia sattes af amiralen
Theodor Ankarcrona, då han, frigjord från tidens stridiga
meningar, i sitt tal vid nedläggandet af presidiet i
Vetenskapsakademien 1744 med kraft häfdade jordbrukets företräde
framför andra näringar.
Det motsades visserligen för ögonblicket, och det till på
köpet af en blifvande storman på landthushållningens
område, storskiftets upphofsman Jacob Faggot, men det
förlösande ordet var fälldt och gaf signalen till en het och häftig
strid om näringarnas inbördes företräde, som å båda sidor
fördes med talang och skärpa.
Så småningom bilades den dock, och ur öfverdrifternas kamp
framgick en sundare syn på tingen. Jordbruket blef jämnställdt
med öfriga näringar. Det var emellertid fullkomligt ogörligt att
under det då rådande tegskiftet komma landtbruket till hjälp.
Man måste börja om från början, och alltså utkom 1757
förordningen om hemmansägors läggande i storskifte, hvarigenom den
urgamla ägoblandningen fick dödsstöten.
När mössorna på riksdagen 1765—66 åter kommo till makten,
skedde egentligen intet systemskifte beträffande näringspolitiken.
De nya männen gingo till anfall ej emot det rådande systemet i
och för sig, utan mot hattarnas öfverdrifter och slöseri vid dess
tillämpning. Jordbruksfrågor hade emellertid också nu kommit
upp på programmet. Landtmannen fick frihet att inom riket
afyttra sina tillverkningar och varor, hvar helst han ville, och det
gamla förbudet för allmogen att flytta från ett län till ett annat
upphäfdes. Flera andra lättnader skulle kunna anföras. Genom
dylika, men framför allt genom införandet af storskiftet, väcktes
hågen för odlingar och jordens förbättring till lif.
Gustaf III omfattade fysiokratiska idéer, sannolikt påverkad
af sin guvernör Carl Fredrik Scheffer. Därtill kom, att i hans
ekonomiska politik ingick ett moment att göra sig den
åkerbrukande allmänheten väl förbunden. Vid sin kröning instiftade
han vasaorden för »sådane män, som i Åkerbruk, Bergverk,
Konster och Handel aflagt synnerliga prof på insigt och nit». I
ordens statuter läses om jordbruket följande: »Numera, i detta
upplysta tidehvarf, hyser ingen tvifvel därom, att ju åkerbruket
är den första och väsentligaste grundvalen till all välmåga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
