Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
à 3 dagar, efter väderlekens beskaffenhet, för att vissna på åkern,
uppsattes sedan i stora stackar för att taga hetta, och kan stå
i 5, 8 till 10 dygn. Dessa stackar utbredas sedan en vacker
morgon, och äro på eftermiddagen färdiga att införas. Den som har
tillfälle att anlägga torrklador, får klöfvern alrabäst i dem
torrkad, då han inköres vissnad från åkern. Klöfverlandet bör
genast efter klöfverns förande af åkern plöjas, en tid derefter
köras med parårder, samt i rätta tiden besås med råg eller hvete,
hvarom mera under N:o 4. Vickern bör, efter den erfarenhet
jag äger, icke skördas grön, utan tillåtas mogna, emedan man
då får både säd och foder, och det är en af min erfarenhet
vederlaggd fördom, att åkern deraf mattas; ty jag har på lika stark
och fet jordmån sått råg på trädesjord och efter mogen vickerskörd,
och alltid fått vigtigare, renare och högre skörd efter
utsädet på vickerlandet än på trädesjorden. Då vickern är
någorlunda mogen, afskäres han, föres samma dag af åkern, och
upphänges på fredade gärdesgårdar eller på förenämnde gällar till
torrkning. Samma dag eller sist följande dagen bör vicker- och
ärtlandet plöjas, om 2 eller 3 dagar köras med parårder, sladdas
och besås med råg eller hvete. Hvar och en åkerbrukare
förstår att välja den styfvaste lerjorden till hvetesådd och att beså
den öfriga, af hvad natur som heldst, med råg.
N:o 4 är just det gärde, som nu burit klöfver och vicker, och
samma höst besås med råg eller hvete. Klöfverlandet kan,
såsom först färdigt, besås med råg, och vickerlandet med hvete,
om riktigt urval af jordmonen blifvit förut iakttagen. Om
hvetet, som sås, vuxit samma år, bör det torrkas väl på täcken, som
läggas på berghällar, om sådana finnas, i solskenet, men i brist
deraf på badstugor, dock med mycken försigtighet. Denna
torrkning är bästa medlet att förekomma brand. Samma ändamål
vinnes, om gammalt hvete sås, men det gifver aldrig så mycket
i skäppan, som det förra. Af hvete, sådt efter vickerskörd, har
jag någon gång fått 24:de kornet, merendels 18:de och aldrig
under 12:te. På ett geometriskt tunneland bör ej mera sås än
3/8 eller högst 1/2 tunna hvete, och 1/2 eller högst 5/8 tunna råg.
Myllningen bör alltid ske med enbetsoxar, emedan, om den
förrättas med par, många korn gå förlorade, hvilka nedtrampas af
den dragarens fötter, som skall gå i foren, så hårdt och djupt,
att brodden aldrig kan taga sig upp i dagsljuset. Sålunda
mylladt, ligger detta gärde, efter vanlig skottning och vattenafledning,
orördt till skördetiden: hvarefter det uppköres med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
