Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Försök med nya stråsädessorter - Hafreodling för export på 1860—70-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
590,381 tnr., år 1855 blifvit antagen utgöra 634,725 1/4 tnr.,
således vunnit en tillväxt af nära 8 procent under det befolkningen
ökats med endast 2,5 %.»
Med några varianter af korn och hafre göras under dessa
tider mer och mindre lyckade odlingsförsök inom länet.
Himale-eller himalayakornet ägde på 1830-talet »utmärkt loford» och
utdelades på brukspatronen Ekelunds bekostnad vid Sällskapets
årsmöte 1835.
Phoenixkorn införskrefs af grosshandlaren Jacob Philipson
1849 och pröfvades vid Marieborg. Bland dess fördelar hade i
litteraturen framhållits, att det hann mogna två gånger under
sommaren. Erfarenheten från Marieborg bekräftade ej detta.
»Efter första skörden», säger herr Philipson, »såddes det
visserligen om igen, men den uppkomna sådden hann ej ens gå i
lägg, mycket mindre mogna.» Emellertid rekommenderas det i
alla fall för relativt god afkastning. »Efter 10 skålp, eller vid
pass l kappes utsäde hade blifvit 16 1/2 kappar.» Chevalierkorn
omtalas såsom odladt på Medhamra vid 1850-talets ingång.
Sedan ännu längre tillbaka synes det emellertid ha användts vid
Sjögestad med mycken framgång. Det prisas såsom
synnerligen gifvande. Säden sades vara af god vikt och halmen rikare
än af vanligen odlade kornslag. Förvaltningsutskottet förespår
sorten en vacker framtid inom provinsen, sedan den hunnit bli
tillräckligt känd, och som bekant har Utskottet också blifvit
sannspådt. S. k. svart korn från Jutland och hvit kamschatkahafre
odlades äfven försöksvis på 1850- och 60-talen i några trakter af
provinsen.
På 1860- och 70-talen rådde stark efterfrågan på hafre för
utlandets räkning. Stora magasin med tillhörande torkrior
uppfördes invid våra kanalleder, och våra spannmålshandlande
gjorde goda affärer. Det blef bland landtmannen ett formligt
raseri att odla hafre. Blandsäden fick vika för ren hafre, som
jämte ladugårdsprodukterna utgjorde »landtmannens förnämsta
inkomstkälla». Härunder utsögs jorden. Huru litet gehör
varnande stämmor vunno, visar en passus i den af herr C. A.
Widman för år 1867 afgifna gillesberättelsen från Gullbergs och
Bobergs distrikt. Den lyder sålunda: »Hafreodlingen har,
under de sednare åren, inom vår provins erhållit en stor
utsträckning, större än hvad vår i allmänhet, åtminstone
primitift goda, bördiga jord och våra lyckliga klimatiska
förhållanden synas bordt föranleda, dock är det egentligast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
