Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötar i Stockholm under gångna tider. Af Fil. Doktor Kjell Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av honom och "Kung Karl den unge hjälte" av Tegnér har han tonsatt. Dessa sånger
ha ej förlorat sin popularitet ännu, ehuru rätt mycket om ej det mesta av Kapfelmans
musik är glömd. Han skildras av Egron Lundgren som en bitvarg med "en lång rygg
och ett torrt och skarpt ansikte, slätt brunt hår på huvudet, sammetskrage på rocken,
en rulle inlagor och portokoller under armen och i bakfickan en rulle musikalier av
Haydn, Sebastian Bach och Gluck". Han bedömde skarpt forna tiders musik, men var
eljest en godmodig natur.
En annan glädjespridare var komminister Carl Fredrik Dahlgren, som föddes 1791 på
Stens bruk i norra Östergötland, där hans fader Sven Dahlgren var inspektor. Fadern
dog när sonen nyss fyllt tjugo år. Denne var då förvaltare på Bråborgs kungsgård vid
Bråvikens södra strand, som innehafts av Gunilla Bielke och hertig Johan av
Östergötland. Efter mannens död flyttade änkan till en gård nära Söderköping. I de
trakter Dahlgren växte upp är naturen som ett sammanträngt Mellansverige. Kolmårdens
skogklädda branter mot Bråviken och Kvillingeslätten, Vikbolandets bördiga bygder,
leende hult och hagar omväxlande med mörkt allvar i skogarna, allt detta lämnade i hans
sinne ett outplånligt intryck. Han fick här det fina natursinne som utmärker hans
framtida diktning. Han återvänder ofta hit till norra Östergötland i sitt författarskap.
1801 kom han i Linköpings skola och därom berättar han i det självbiografiska verket
"Nahum Fredrik Bergströms krönika", som ger en idé om hans öden under skoltiden.
Där var som han säger "en Gud, en tro, en magister", den stränge Boraeus, sedan
kyrkoherde i N. Vi. Senare blevo de vänner, och mången präktig smålandsost
vandrade nog från N. Vi till den fattige komministern i Nikolai. Han blev student 1810
med bättre testemonium än det Berzelius en gång fick från gymnasiet i Linköping.
Prästvigdes 1815, ocli blev lärare i A. A. Afzelii skola i Stockholm 1814, liade en egen
privatskola 1818—1822. Han blev komminister i Hedvig Eleonoras församling 1824 och
i Nikolai 1829. Dessutom var han fullmäktig i Riksbanken från 1834. Han dog i
Stockholm 1844.
Som student kom han i beröring med fosforisterna och lämnade bidrag till deras
kalendrar. Studietiden avbröts ofta av informatorsgöra ocli en och annan glimt från
sådan syssla återfinna vi i hans diktning. Dahlgren ocli G. J. L. Almquist stiftade 1815
Manhemsförbundet, vars idéer sedan ledde till den sistnämndes bosättning i Värmlands
skogsbygder en tid. Förbundet var slut 1822. Han deltog med iver i striden mot den
Gamla skolan. Han var ingen beundrare av den store J. O. Wallin, men under de år
i Nikolai då han hade honom som närmaste förman befunno de sig i väpnad neutralitet.
När pastor primarius sedermera ärkebiskopen till sedvanlig önskan om ett gott nytt år
tillade en önskan om förstånd att bättre taga sin värdighet i akt, så kunde Dahlgren
med enfaldig och godmodig uppsyn svara: "Jag önskar Herr Biskopen detsamma", men
när Wallin så snart dog, så hyllades han värdigt av Dahlgren. Till vännen Lorenzo
Hammarsköld stod han i ett innerligt förhållande, vakade hos honom och följde honom
till graven, tog hand om lians fru och barn. Vid Erik Sjöbergs (Vitalis) dödsbädd satt han
och läste. Vitalis ligger begraven på Kungsholmens kyrkogård. Som skald hade
Dahlgren mera fantasi än poetiskt förstånd; han handlar mest av instinkt, var i sitt
skapande lika medveten som omedveten. Han var återväckare av en lyrisk ton, som ljöd enkel
och svag vid sidan av de stora stormarna, det var lockljudet över fälten, svalkvittret
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
