Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Veien mot øst og veien mot vest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJULETS FORBANNELSE
sivilisasjonen har lagt grunnen til en ny sivilisasjon. Der hvor
naturen engang tok imot ham i sin hellige skog, reiser en vakker
dag Hollywood seg med sin syntetiske verden av lyskastere og
reklame. Veien mot vest, det er ingen flukt i grunnen, det er
oppfyllelsen av vårt vesterlandske ideal, kampen for å realisere
vestens sivilisasjon på en ny og bedre måte. Den er forsknin-
gens og det tekniske fremskritts vei, problemløsningens vei.
Men er det noe vi nettopp kan lengte inderlig etter, så er det
å slippe å løse problemer, slippe å kjempe, slippe å forske. Og
da er det Østens vei virker så dragende på oss. Vi ser misunnelig
på yogien under fikentreet med lotusblomsten i sin hånd, for-
dypet i meditasjoner; har ikke han funnet lykken ved å gå
Østens vei der hvor ikke hjulet ruller, hjulet som vi har skapt
oss det med vår sivilisasjon, med vår teknikk og våre maskiner?
Dette hjulet må vi befri oss fra en gang for alle, skal vi oppleve
den eneste lykke som synes fullkommen og sikker: Stillheten og
freden i utslettelsens nirvana. Hvem av oss har ikke med Gustaf
Fröding opplevd dette:
Hon talade tyst som ett skymningens sus
om sjålarnas tusenårsfård,
om Karmas kamp och Akasas ljus
och slocknandets ro i Nirvanas hus
vid grånsen av varandets vårld.
Jag ville min sjål kunde lossas ifrån
det vaknas förhårjade strand,
från kalla, förtorkade ögons hån,
jag ville, jag vore ett drömlands son,
en infödd av Indialand ...
Vi har nok alle ønsket det, og ønsker det kanskje hver gang
Vestens vei blir oss for tung og hard, og vi synes det er ganske
forgjeves å kjempe mot skjebnen som synes å romme bare en
eneste ting som er sikker og uunngåelig: Døden, tilintetgjørelsen.
Vi ønsker det hver gang lykken forekommer oss å være bare illu-
sjoner, glitrende såpebobler som brister når vi tar i dem og når
vi med den samme skald må bekjenne:
+ . flyktig år lyckan och knappt dess mått
tung år den åndå att mista.
8 -— Georg Brochmann. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
