12 Här märkas framförallt de germanska -hart och -wald. Båda voro ursprungligen andra samman- sättningsdelen i germanska personnamn: Reginhart, Eberhart; Answald, Grimwald. Med tiden ha dessa element kommit att sluta sig äfven till vanliga nomina, därvid gifvande åt dessa en oftast pejora- tiv färgning. Enligt Meyer-LüBke! är det -on, -ou(n), som uppträder såsom deminutiv i franskan och proven- çalskan, af germanskt ursprung. Från början var detta -on ackusativbildande vid personnamn: Guion, Ugon, Charlon, Peiron till nominativerna Gui, Uc, Charles, Peire. Denna dubbla serie af former fram- kallade en betydelsenyansering: formerna på -on användes, då man ville uttrycka sympati, ömhet, tillgifvenhet etc. Från den vezzeggiativa betydelse, -on så fick, var vägen ej lång till den egentligt deminutiva, och användningen utsträcktes till nomina i allmänhet. . 3) En ganska viktig roll vid augmentationen och deminutionen spelar sammankedjandet af flere suffix. Redan latinet kände, såsom ofvan antydts, denna konst, och de romanska språken ha gått vida längre i densamma. 1 Gramm. des langues rom. II 8 458.