14 stammar, har ofta pâpekats!, liksom ock dess sam- mankedning med andra suffix?. Suffixets folklig- het i den stora mängden af hithörande afledningar är uppenbar och framgår för öfrigt af en jämfö- relse med förhållandena i öfriga romanska språk. I vissa fall, t. ex. då franskan har -ol -ole, kan man emellertid vara oviss med afseende på suffixets folkliga behandling; provençalskan medgifver knappt ett afgörande, då ju diftongering af 2 i ett fo- nem som -olu ej förekommer. Ex.: acourcholo, liten förkortning (acourcho). agacholo, hytta vid jakt (agacho). antenolo, liten antenn (anteno). apiolo, liten yxa (api). aragnolo, ung fjärsing (aragno). artigolo, liten nyodling (artigo). babiolo, bagatell (båbi). cafiol, godt kaffe, kaffetår (cafe). caminolo, gångstig (camin). crusou, smältdegel (crus). draidu, . . | stig (draio. draiolo, ! Se t. ex. MinriscH, IL. c. s. 16 ff.; Meyer-LÜBKE Gramm. des langues rom. II 8 431. ? Se Mrmiscx 1. ce. 8. 19 ff.