92 som de, hvilka kommit till användning inom nomi- nalklassen. Ofta stannar man i tvifvel, om man vid de många nybildningar, som föreligga, bör utgå från nomen eller verbum. I Lou tresor döu Feli- brige fattar Fr. MistraL. att sluta från de stamord, han anför, oftast de deminutiva och augmentativa verben såsom s. k. omedelbara afledningar: enkel verbaländelse sluter sig till afledt substantiv med respektive demunitiv eller augmentativ innebörd. Hans synpunkt är säkert i öfverensstämmelse med den nuvarande språkkänslan. Bressoula är sålunda ej en deminuerande afdelning af bressa, utan en ver- balbildving på bressolo; på samma sätt bequeta af bequet, ej af beca; barroulha af barrouil ej af barra; barjaca af barjaco ej af barja etc. Det i stort sedt riktiga i MistrRALs sätt att se motsäges knappt af fall, där deminutiva och augmentativa verbalafled- ningar förefinnas utan motsvarande nominalformer : estubassa af estuba, escampiha af escampa, pipaia af pipa etc.; verbalbildningarna i fråga kunna tyd- ligen uppträda oberoende af motsvarande nominal- bildningar, hvilket ju emellertid ej vederlägger en växelverkan mellan de båda klasserna eller ett in- flytande af den ena klassen på den andra i den riktning, MisTRAL tyckes antaga.